Vi tränar lite inkallning med visselpipa, kontaktövningar samt lite apport eftersom han visar intresse för det (han klickertränas). Han verkar även förstår ordet NEJ nu. Han är väldigt frammåt, springer nu före på promenaderna och hälsar gärna på främmande hundar och människor (som han får hälsa på), när han inte får hälsa går hundmötena mycket bra. Han älskar att få komma upp i sängen på morgonen och sova de sista timmarna bredvid matte <3 Han är gärna närgången och har kroppskontakt vilket känns skönt eftersom Vilda inte är så.. dock myser även hon gärna bredvid matte på morgontimmarna ;) När vi hälsade på i Varberg fick han träffa hundar, katter, hästar, barn och vuxna! Det gick mycket bra! :)

Tyckte det blev för jobbigt med Vildas matupplägg, kände att det inte fanns någon flexibilitet (har haft månadsschema, hon får barfkost). Om hon fick mer godis någon dag kunde man inte bara dra bort lite från maten - då blev fördelningen fel.. Nu får hon en viss mängd kcal per dag istället, känns mycket tryggare (måste väga hennes mat, hon är så lättfödd). Då kan jag bara dra bort om hon får extra någon dag! :) Det är så dyrt att ge torkat kött som godis, speciellt om man tränar mycket. Därför har jag nu beställt Standradt (torrfoder) och ska använda det - billigare och ändå nyttigt!

Här är lite filmer från när Leo hälsade på hos oss igen :) (för de som inte vet har vi varit jourhem till honom i 9mån tidigare)

Jag älskar Leo så detta är inget illa ment, men han är intressant att studera eftersom han inte haft samma liv som en "vanlig svenska hund" (han är gatuhund från rumänien).

I denna film ser man hur uppspelt han blir när han inser att vi ska gå ut. Detta är hur han lärt sig att man ska göra, antingen har han med sig det från rumänien eller så har han lärt sig beteendet i Sverige (mest troligt). Och ja, det är han som dragit ut massa bomull ;)

Här ser man skillnaden på hur olika dessa två hundar blivit betingade angående vad kopplet innebär. Leo tycker det betyder upphetsning och Vilda tycker att det betyder avslappning. Detta gör såklart att Leo har mycket svårare att vara lugn när han är ute och går också. I filmen väntar jag först tills han lugnar sig något för att kunna sätta på kopplet (belöning). När kopplet väl är på hetsar han upp sig igen och då måste man vänta igen tills man kan öppna dörren osv.

Här är en liten video på när Simon går med Leo. Han visar med sitt kroppspråk att han inte vill att Leo går förbi och Leo svarar väldigt snabbt vilket visar att han förstår budskapet. Detta för att han ska vara så lugn som möjligt i kopplet och inte dra och springa runt som en galning. Lite självkontroll får man ha ;)
  

Tillsist fick de vara lösa och busa hur mycket de ville. Leo hittade en jättefin lerpöl!

Vi var på valpkursen igår igen och tittade på. Han var mycket mer frammåt och nyfiken denna gång! Han fick hälsa på några andra valpar (5-6mån gamla) och även om han är försiktig så är han väldigt nyfiken och vill gärna gå fram och hälsa, lite blyg bara. Han blev speciellt förtjust i en schäfervalp och en vuxen greyhound (min praktikhund!). Han var modig nog att gå på en liten upptäcksfärd på området och när vi bara satt/stod och tittade på de andra när de tränade så satt han lugnt och snällt och tittade, När vi gick in och hade teori somnade han. "Vad lugn och snäll han är" sade dem ;)

I helgen åker vi till Varberg för lite trevligt sällskap samt socialträning såklart (människor, hundar, hästar och katter!)

Här är en video när Hugin demonstrerar vett och ettikett vid maten. (han måste vara lugn och ta ögonkontakt)

Det är väl dags att skriva lite om Hugin.

Det ska verkligen bli spännande att se vad han får för personlighet. Dels pga hans rasblandning och dels pga de drag han visar redan nu - är de tidiga tecken på hans personlighet eller bara valpfasoner?

Just nu har han visat en del specifika drag. 1. Osäkerhet/blyghet i nya situationer 2. Initiavtivtagande "det här tycker jag vi ska göra nu" 3. Tjurighet "får jag inte som jag vill blir jag upprörd"

Dessa saker kan såklart vara tillfälligheter, men det kan även vara den han är. Vilda var inte alls osäker som liten t ex, så alla är inte likadana! ;)

Vi försöker lyssna på det han försöker säga så mycket det går, men i vissa situationer får han ju finna sig i att han måste göra som vi vill/något som han inte vill. Det känns viktigt att ta sådana diskussioner redan nu, innan han väger 30kg och verkligen lärt sig det. Ett exempel är att han måste följa med oss på en kort promenad (annars blir han lämnad). Han måste sitta fint och tålmodigt vänta på maten, annars får han den inte. Han måste vara tyst och lugn i buren, annars får han inte komma ut osv. Han börjar med att uttrycka sitt missnöje lite försiktigt, men får han ingen respons kan han bli riktigt "galen" och skriker och klöser och låter som att han blir plågad. Självklart får han ingen respons på detta heller. Detta är metoder som går ut på att han får välja själv vad han vill göra, men får bara respons på det "korrekta" beteendet. Såklart får man fundera på varför hunden gör som den gör. Skulle han t ex inte vilja följa med på promenaden för att han är livrädd kan man ju inte lämna honom. Han svarar väldigt bra på detta trots att han är tjurig. Lönar sig ett beteende inte, varför göra det? :)

Att lära honom sitt namn var hur lätt som helst och han kommer 99% på inkallning än så länge. Han kan även sitt och tass. Men vi fokuserar inte på att lära honom svenska just nu, utan bara lära honom rutiner och regler samt stärka vår relation och hans självförtroende på ett naturligt sätt. Det är så mysigt att ha en liten hund som så gärna ligger och sover i din famn! <3 Rumsrenheten håller vi också på med...

Socialiseringen är det viktigaste innan de är 16 veckor. Vi har tagit det lugnt första veckan, men på onsdag ska vi åka och titta på en valpkurs och kanske träffa några valpar och människor :) Vi blev utskällda av en liten schnauzer igår och då blev han jätte rädd...suck, men han måste ju lära sig att ignorera otrevliga hundar.

Varför jag valde Hugin:

När jag var och tittade på de 3 valparna som var otingade var det Hugin och hans två systrar. Den ena kände jag ganska fort att jag inte var intresserad av. Först var den blyg och reserverad, sen började den bråka och tjaffsa jätte mycket med sin syster och betedde sig allmänt konstigt. Då var det hanen och den svart-vita tiken kvar. Tiken var väldigt social, glad, utåtriktad, energisk, busig, frammåt osv. Hanen var också social och glad men han var mycket mildare och lugnare. Medan systern reagerade på varje rörelse och stimuli satte han sig ner och funderade först och agerade sen. Det kan ju betyda att han är osäker och blyg men det kan även betyda att han är närvarande och intelligent. Utan tvekan var han i allafall mer introvert än sin syster som var mer impulsiv och orädd. Det som även kändes rätt var att, när han syster började "bråka" med honom så gav han lugnande signaler och "vek undan" medan systrarna gick igång på varandra. Då tänkte jag: han är lugn, han kan kontrollera sig själv, han vill inte bråka - perfekt! Det är drag som jag uppskattar väldigt mycket hos Vilda och som passar vår flock och både min och Simons personlighet. Den svart-vita tjejen skulle nog bli en perfekt tävlingshund, typ agillity och lydnad. Hoppas hon får ett fint hem! Spännande att se om han utvecklar de drag jag såg hos honom den där första dagen, eller om han blir helt annorlunda.

Här är en film på hans föräldrar och hans lilla svart-vita syster. Pappan är den långhåriga.

   
 Här är en film från när han och Vilda äter rått ägg

Jag har fler filmer, när han busar med Vilda osv, men de är på mobilen och den vägrar ladda över dem.. kanske kommer de senare! :)

Jag har, efter diskussioner med mina nära och kära (som jag alltid har), kommit fram till en sak som är viktig för mig.

Anledningen till att den här bloggen existerar är ju för att jag försöker hitta någonting, jag letar efter svar. Därför letar jag såklart även hos de som redan är framgångsrika eller "certifierade" inom hund. De måste ju veta någonting, eller? (tyvärr verkar det inte alltid vara fallet...)

EN viktig sak har jag kommit fram till åtminstone. När jag i framtiden väljer tränare eller väljer att följa eller se upp till en hundtränare/hundmänniska så kommer det inte vara lika byggt på vilka specifika metoder den personen använder. Visst, det spelar ju roll också. Men det är INTE det viktigaste tycker jag. Det är personens attityd och värderingar.

Har inte tränaren, vad jag tycker är, bra värderingar och en bra attityd- inte fan vill jag träna för den personen eller lyssna på vad de har att säga. Det finns t ex endel som kallar sig proffessionella tränare/instruktörer som inte har hopp för hundar (bara vissa hundar kan tränas, resten är som de är eller bör avlivas), det finns (hund)rasistiska tränare, och de som har otrevlig syn på hundar.

Det spelar ingen roll om tränaren kör 100% positiva metoder om personen är dryg, inte har något hopp "troligen kommer det inte gå, men vi kan ju prova..." eller ser hundar som lurviga människobarn eller robotar som inte har känslor. Ofta spenderar de även mycket tid till att snacka skit om andra metoder/tränare. Jag kommer inte se upp till den personen.

Det är mest riskabelt för dem själva att ha en sådan attityd, för det är deras metoder som hamnar i skiten och det är ju inte bra reklam? Det räcker ju med att man träffar 2-3st från samma "skola" med liknande attityd så kommer man inte lita på dem mer...

Jag har som sagt kollat runt väldigt mycket på senaste tiden på alla möjliga träningsfilosofier och metoder och hit och dit. Bara för att se hur andra gör! (tycker det är väldigt intressant) :) Och det jag kommit fram till är att de som har bra värderingar, är trevliga och positiva i sin attityd är de jag stannat kvar vid och LYSSNAT på! Även om det efter en stund visat sig i slutändan att jag inte håller med om så mycket personen gör så ger det mig möjlighet att ändå respektera personen och ta till mig det som faktiskt var bra!

Många nuförtiden är så O-ödmjuka tycker jag. Om en tränare inte gör exakt som de själva så ärd en tränaren DÅLIG i allt den gör. INGEN ÄR VÄL 100% DÅLIG ELLER 100% BRA?? Fördomsfulla, negativa, o-öppna människor skulle behöva öppna ögonen och faktiskt försöka se någonting bra med alla. Det tjänar de ju själva på! Ta in det som är bra och skit i det dåliga, då har du ju lärt dig något! Jag tror det är därför vissa grupper av tränare utvecklas mer och blir mer framgångsrika - för de är öppna för alla metoder och förslag, medan andra bara stänger av och begränsar sig i sin genre. Då är man inte flexibel och öppen för att man kan ha fel, att man kan ändra sig och att man kan lära sig något även av sin "motståndare".

Jag känns så tråkigt när man träffar på en dryg, otrevlig hundmänniska som bara kritiserar allting. Då vet man att man inte kan prata med dem längre och stänger dem ute... Så hoppas jag att jag aldrig uppfattas!

P.S Allt går bra med Hugin. Han bits och kissar, haha.

Jag hittade denna video på youtube och upptäckte Dr Ian Dunbar, Jag tyckte denna video var så himla bra. Jag kan inte säga att jag köper allt vad han säger, men det gör jag inte med någon. Men just detta han pratar om är en sak jag tänkt på rätt mycket!

Visst, metoder hit, metoder dit. MEN OM DU BELÖNAR HUNDEN FÖR DE OÖNSKADE BETEENDENA SÅ KOMMER DEN JU GÖRA DEM IGEN!

Det första man bör göra om hunden har något oönskat problem är att fundera om man på något sätt förstärker beteendet och i så fall ta bort de förstärkningarna!

SE DETTA! :D

http://www.youtube.com/watch?v=wTkYvn1HjrI