Bonzo, labradorhane på 10 mån
Problem: drar i kopplet olidligt mycket och studsar och drar mot andra hundar

Utvärdering om hundens personlighet och beteende:
Bonzo är en lugn och trevlig hund inomhus som inte ställer till med ofog och alltid lyssnar på sin matte. Utomhus däremot är han helt i sin egen värld. Han blir väldigt intensiv och uppjagad. Det märks att han är en unghund och att han har en enorm leklust. Han är även lättdistraherad och svårkontaktad. Full fart framåt och "var är festen?!" ungefär. Inget ont i den här hunden överhuvudtaget och har ingen attityd alls, bara glad i livet. Detta gör till en hund jag tror kommer vara hyfsat lättränad, så länge man hittar rätt sätt att nå fram till honom har jag ingen tvekan om att han kommer vilja samarbeta. Han är inte den hunden som kommer vara "olydig" för att han inte vill lyda, skiter i vad man tycker eller vill utmana en. Om han är "olydig" kommer det vara pga att han blir distraherad, inte har lärt sig vad man vill eller är för uppspelt. Så med denna hunden kommer fokus mest troligt att ligga på att hitta någonting hunden värderar som man kan ge honom i utbyte mot att han gör det man vill (samarbete), vara noga med inlärningen, hitta träningsmetoder som lugnar honom och lär honom att kunna hantera utomhusvärlden på ett lugnt sätt, ha föreståelse för honom när han blir för uppspelt samt ge honom en aktivitet där han kan få utlopp för sin energi på ett av ägaren initierat och kontrollerat sätt, t ex apportering, sök eller lek.

Träningsdags:
Jag började med att gå med Bonzo så att han fick göra sina behov, samtidigt fick jag känna på hur hårt han kunde dra, det var nära att jag druttade på ändan vid två tillfällen. Ibland galopperade han på stället  t.o.m

Jag ville börja med att prova kommunicera med honom och se vad han svarade. Så jag tog fram några godisar och när han drog i kopplet stannade jag så att han på så sätt ryckte sig själv lite i halsen. Det var signal 1. På den svarade han ingenting. Han stod kvar där han stod och blickade framåt. Då gav jag honom samma signal, dvs en beröringsignal i kopplet, följt av en omedelbar eftergift - enda tills han uppmärksammade mig och släppte kontakten i kopplet. Det är som när man tillalar någon och inte får svar och så fortsätter man knacka dem på axeln och säga "hallå? ursäkta?" tills man får deras uppmärksamhet. När jag försöker kommunicera med en hund är det samma sak, man vill inte gärna bli ignorerad, det är inte så trevligt. Det han gjorde som svar på mina signaler var att antingen ignorera eller backa några steg - fortfarande med uppmärksamheten ifrån mig. Det är som att den man knackar på axeln bara flyttar sig en bit  ifrån en för att bli av med knackandet. Det är inte respektfullt och den nivån på kommunikation fungerar ju inte i en relation, åtminstone inte i en fungerande relation. Tillslut vände han om mot mig , men bara i en halv sekund, för att sedan vända tillbaka och börja dra. Mest troligt upprepade han ett inlärt mönster från tidigare träning. På den halva sekunden hann jag dock berömma och sträcka ut min hand med godiset, men han reagerade inte på det. "Hmm" tänkte jag. "Hur ska jag kunna lära honom vad mina signaler betyder om jag inte kan bekräfta honom när han gissar rätt? Här har vi problem nummer ett." Det betyder inte att han har detta problem med sin ägare, men han hade det med mig, och jag kommer inte kunna träna honom öht om jag inte kan belöna honom. Jag behövde en sk bridgingsignal helt enkelt. Är hunden två meter framför dig och du vill belöna för att den går i slakt koppel - hur gör du det om du inte har en signal som betyder "det där var rätt, här har du en godis"?

Steg 1: Få honom att förstå att mitt beröm "bra duktig kille" leder till någonting bra - en belöning

Men hur lär man det till en hund som inte reagerar på berömmet? Jag hade ju kunnat trycka upp godiset i nosen på honom och samtidigt som jag gav det sagt "bra duktig kille" för att han skulle börja förknippa de två. Men jag använde mig av en klicker. Han var inklickad så jag provade om han svarade på den (klickade när han gick bra i kopplet) vilket han gjorde och då fick han massor av godis och beröm. Det tog knappt en minut innan han förstod mitt "bra duktig kille"! Då var det bara att gå vidare till steg 2! :) Jag tror även det var här någonstans han började inse att jag var värd nånting i hans liv "hon kan ge mig mat". Dock var hans koncentrationsförmåga/tålamod inte särskilt långt, då han direkt efter godisen stack iväg igen.

Steg 2: Få honom att förstå beröringssignalen - att om han får beröringssignalen genom att han börjar dra och föraren stannar, eller genom ytterligare beröringssignaler från föraren - ska han ge efter på kopplet och bryta fokus.

I inlärning är det praktiskt att använda sig av godis, men det är ju någonting man tar bort så fort hunden förstår budskapet. Så jag började med träningen på samma sätt som jag gjort innan. När han drog stannade jag och gav sedan beröringssignal i kopplet tills han bröt fokus och kopplet slaknade, då berömde jag direkt och denna gång reagerade han och kom glatt mot mig varpå han fick en godis. Därefter blev han väldigt kontaktsökande och gick praktiskt taget fot bredvid mig en sträcka vilket han såklart fick både beröm och belöning för. Detta är steg 3. Jag tror få människor har som mål att hunden ska gå och stirra på en under promenaderna, men självklart vill jag belöna en hund som vanligtvis ger en 0% uppmärksamhet, när han väl ger en det. I början blir det väldigt mycket belönande och befästande, och självklart fasar man ut allting eftersom hunden lär sig det nya beteendet.

Steg 3: Få honom att förstå att det är uppskattat och lönar sig att gå med slakt koppel.

Jag berömmer aldrig när hunden går med slakt koppel och nosen i backen, det är en självbelöning att den nosar, och helt onödigt att berömma det, hunden kommer mest troligt inte höra dig ändå. I början blir det belöning för varje gång hunden, med nosen uppe, går i slakt koppel (då menar jag GÅR, man ska inte belöna den där microsekunden kopplet råkade vara slakt mellan två galoppsprång). I början kan det vara lämpligt att belöna vare sig hunden stirrar på dig, din godis hand eller rakt fram, men eftersom hunden utvecklas är tanken att hunden endast får mättat beröm för att den går i fotposition och stirrar på dig, medan den får godbitar om den promenerar i kopplets fulla längd (med slakt koppel) tittandes rakt fram, eller på blommorna, eller på träden. Låter kanske konstigt, men det är ju vad man vill. Kunna ha en normal, lugn promenad med hunden och gå rakt fram. En hund som kan titta på saker utan att instinktivt reagera. Fokus, lugn. Men det är ett steg längre fram.

Jag fick även chans att möta en hund och känna hur han var då och hur han svarade på kommunikation.
Jag ser honom inte som en svår hund när det gäller hundmötena. Han gav en som ägare många chanser till att "ingripa" innan han exploderade. Han gav många signaler och funderade och läste av situationen innan. Där har man en stor lucka att hinna rycka in. Det jag gjorde då var

Hundmöte med hund som inte vet hur den ska hantera situationen (generellt sett):
1. Gå åt sidan. största anledningen tilll att hundar blir utåtagerande vid hundmöten är för att de kommer för nära varandra, de kommer in i varandras personliga zooner. Gå i en loop eller gå in till kanten så hunden inte känner sig trängd.
2. Tonläge, hur du tilltalar din egen hund. Jag har märkt stor skillnad på flera hundar när jag börjat prata glatt till dem vid hundmöte. Det är en signal till din hund att "ja, jag är då i alla fall inte negativt påverkad av den andra hunden". Spelar ingen roll vad man säger men jag brukar antingen kommentera hur min hund sköter sig eller beskriva den andra hunden. "ja men titta vilken fin hund som kommer, är det en lapphund kanske? alldeles fluffig och ser jätte trevlig ut" eller "ja men titta vad duktig du är, det här går ju jätte bra, så fin man kan vara!". Det är viktigt att hela tiden hålla sig själv lugn, men ändå ha ett positivt tonfall.
3. Belöna din hund när den gör ett positivt val i hundmötet. Tittar din hund på den andra hunden utan att göra nått? Belöna! Din hund valde att bara observera utan att göra något - perfekt! Var inte passiv tills din hund redan gör utfall för att sedan straffa den.

Med Bonzo gick jag åt sidan och stannade medan hunden gick förbi eftersom jag inte känner honom så bra och vet hur han är. Han fick massor med belöningar och verkade nöjd och lugn. Han skötte sig exemplariskt.

Det var jätte kul, enormt lärorikt och jag ser verkligen fram emot att arbeta vidare med honom och hans matte och se hur han utvecklas!