Bonzo, labradorhane på 10 mån
Problem: drar i kopplet olidligt mycket och studsar och drar mot andra hundar

Utvärdering om hundens personlighet och beteende:
Bonzo är en lugn och trevlig hund inomhus som inte ställer till med ofog och alltid lyssnar på sin matte. Utomhus däremot är han helt i sin egen värld. Han blir väldigt intensiv och uppjagad. Det märks att han är en unghund och att han har en enorm leklust. Han är även lättdistraherad och svårkontaktad. Full fart framåt och "var är festen?!" ungefär. Inget ont i den här hunden överhuvudtaget och har ingen attityd alls, bara glad i livet. Detta gör till en hund jag tror kommer vara hyfsat lättränad, så länge man hittar rätt sätt att nå fram till honom har jag ingen tvekan om att han kommer vilja samarbeta. Han är inte den hunden som kommer vara "olydig" för att han inte vill lyda, skiter i vad man tycker eller vill utmana en. Om han är "olydig" kommer det vara pga att han blir distraherad, inte har lärt sig vad man vill eller är för uppspelt. Så med denna hunden kommer fokus mest troligt att ligga på att hitta någonting hunden värderar som man kan ge honom i utbyte mot att han gör det man vill (samarbete), vara noga med inlärningen, hitta träningsmetoder som lugnar honom och lär honom att kunna hantera utomhusvärlden på ett lugnt sätt, ha föreståelse för honom när han blir för uppspelt samt ge honom en aktivitet där han kan få utlopp för sin energi på ett av ägaren initierat och kontrollerat sätt, t ex apportering, sök eller lek.

Träningsdags:
Jag började med att gå med Bonzo så att han fick göra sina behov, samtidigt fick jag känna på hur hårt han kunde dra, det var nära att jag druttade på ändan vid två tillfällen. Ibland galopperade han på stället  t.o.m

Jag ville börja med att prova kommunicera med honom och se vad han svarade. Så jag tog fram några godisar och när han drog i kopplet stannade jag så att han på så sätt ryckte sig själv lite i halsen. Det var signal 1. På den svarade han ingenting. Han stod kvar där han stod och blickade framåt. Då gav jag honom samma signal, dvs en beröringsignal i kopplet, följt av en omedelbar eftergift - enda tills han uppmärksammade mig och släppte kontakten i kopplet. Det är som när man tillalar någon och inte får svar och så fortsätter man knacka dem på axeln och säga "hallå? ursäkta?" tills man får deras uppmärksamhet. När jag försöker kommunicera med en hund är det samma sak, man vill inte gärna bli ignorerad, det är inte så trevligt. Det han gjorde som svar på mina signaler var att antingen ignorera eller backa några steg - fortfarande med uppmärksamheten ifrån mig. Det är som att den man knackar på axeln bara flyttar sig en bit  ifrån en för att bli av med knackandet. Det är inte respektfullt och den nivån på kommunikation fungerar ju inte i en relation, åtminstone inte i en fungerande relation. Tillslut vände han om mot mig , men bara i en halv sekund, för att sedan vända tillbaka och börja dra. Mest troligt upprepade han ett inlärt mönster från tidigare träning. På den halva sekunden hann jag dock berömma och sträcka ut min hand med godiset, men han reagerade inte på det. "Hmm" tänkte jag. "Hur ska jag kunna lära honom vad mina signaler betyder om jag inte kan bekräfta honom när han gissar rätt? Här har vi problem nummer ett." Det betyder inte att han har detta problem med sin ägare, men han hade det med mig, och jag kommer inte kunna träna honom öht om jag inte kan belöna honom. Jag behövde en sk bridgingsignal helt enkelt. Är hunden två meter framför dig och du vill belöna för att den går i slakt koppel - hur gör du det om du inte har en signal som betyder "det där var rätt, här har du en godis"?

Steg 1: Få honom att förstå att mitt beröm "bra duktig kille" leder till någonting bra - en belöning

Men hur lär man det till en hund som inte reagerar på berömmet? Jag hade ju kunnat trycka upp godiset i nosen på honom och samtidigt som jag gav det sagt "bra duktig kille" för att han skulle börja förknippa de två. Men jag använde mig av en klicker. Han var inklickad så jag provade om han svarade på den (klickade när han gick bra i kopplet) vilket han gjorde och då fick han massor av godis och beröm. Det tog knappt en minut innan han förstod mitt "bra duktig kille"! Då var det bara att gå vidare till steg 2! :) Jag tror även det var här någonstans han började inse att jag var värd nånting i hans liv "hon kan ge mig mat". Dock var hans koncentrationsförmåga/tålamod inte särskilt långt, då han direkt efter godisen stack iväg igen.

Steg 2: Få honom att förstå beröringssignalen - att om han får beröringssignalen genom att han börjar dra och föraren stannar, eller genom ytterligare beröringssignaler från föraren - ska han ge efter på kopplet och bryta fokus.

I inlärning är det praktiskt att använda sig av godis, men det är ju någonting man tar bort så fort hunden förstår budskapet. Så jag började med träningen på samma sätt som jag gjort innan. När han drog stannade jag och gav sedan beröringssignal i kopplet tills han bröt fokus och kopplet slaknade, då berömde jag direkt och denna gång reagerade han och kom glatt mot mig varpå han fick en godis. Därefter blev han väldigt kontaktsökande och gick praktiskt taget fot bredvid mig en sträcka vilket han såklart fick både beröm och belöning för. Detta är steg 3. Jag tror få människor har som mål att hunden ska gå och stirra på en under promenaderna, men självklart vill jag belöna en hund som vanligtvis ger en 0% uppmärksamhet, när han väl ger en det. I början blir det väldigt mycket belönande och befästande, och självklart fasar man ut allting eftersom hunden lär sig det nya beteendet.

Steg 3: Få honom att förstå att det är uppskattat och lönar sig att gå med slakt koppel.

Jag berömmer aldrig när hunden går med slakt koppel och nosen i backen, det är en självbelöning att den nosar, och helt onödigt att berömma det, hunden kommer mest troligt inte höra dig ändå. I början blir det belöning för varje gång hunden, med nosen uppe, går i slakt koppel (då menar jag GÅR, man ska inte belöna den där microsekunden kopplet råkade vara slakt mellan två galoppsprång). I början kan det vara lämpligt att belöna vare sig hunden stirrar på dig, din godis hand eller rakt fram, men eftersom hunden utvecklas är tanken att hunden endast får mättat beröm för att den går i fotposition och stirrar på dig, medan den får godbitar om den promenerar i kopplets fulla längd (med slakt koppel) tittandes rakt fram, eller på blommorna, eller på träden. Låter kanske konstigt, men det är ju vad man vill. Kunna ha en normal, lugn promenad med hunden och gå rakt fram. En hund som kan titta på saker utan att instinktivt reagera. Fokus, lugn. Men det är ett steg längre fram.

Jag fick även chans att möta en hund och känna hur han var då och hur han svarade på kommunikation.
Jag ser honom inte som en svår hund när det gäller hundmötena. Han gav en som ägare många chanser till att "ingripa" innan han exploderade. Han gav många signaler och funderade och läste av situationen innan. Där har man en stor lucka att hinna rycka in. Det jag gjorde då var

Hundmöte med hund som inte vet hur den ska hantera situationen (generellt sett):
1. Gå åt sidan. största anledningen tilll att hundar blir utåtagerande vid hundmöten är för att de kommer för nära varandra, de kommer in i varandras personliga zooner. Gå i en loop eller gå in till kanten så hunden inte känner sig trängd.
2. Tonläge, hur du tilltalar din egen hund. Jag har märkt stor skillnad på flera hundar när jag börjat prata glatt till dem vid hundmöte. Det är en signal till din hund att "ja, jag är då i alla fall inte negativt påverkad av den andra hunden". Spelar ingen roll vad man säger men jag brukar antingen kommentera hur min hund sköter sig eller beskriva den andra hunden. "ja men titta vilken fin hund som kommer, är det en lapphund kanske? alldeles fluffig och ser jätte trevlig ut" eller "ja men titta vad duktig du är, det här går ju jätte bra, så fin man kan vara!". Det är viktigt att hela tiden hålla sig själv lugn, men ändå ha ett positivt tonfall.
3. Belöna din hund när den gör ett positivt val i hundmötet. Tittar din hund på den andra hunden utan att göra nått? Belöna! Din hund valde att bara observera utan att göra något - perfekt! Var inte passiv tills din hund redan gör utfall för att sedan straffa den.

Med Bonzo gick jag åt sidan och stannade medan hunden gick förbi eftersom jag inte känner honom så bra och vet hur han är. Han fick massor med belöningar och verkade nöjd och lugn. Han skötte sig exemplariskt.

Det var jätte kul, enormt lärorikt och jag ser verkligen fram emot att arbeta vidare med honom och hans matte och se hur han utvecklas!

Detta är endast en introduktion i hur man kan utfodra sin hund. Jag går senare mer ingånde in på VARFÖR man bör fodra naturligt (fördelarna) och varför man inte bör ge torrfoder (nackdelarna). Jag måste även slå hål på myterna om rå mat, många tror att det är farligt. Men min tanke med detta inlägg är att visa de som inte vet hur man kan blanda egen mat till sin hund hur lätt det är! Enda nackdelen med naturlig mat är att det tar upp plats i frysen. Annars är det nästan lika lätt och tar upp nästan lika lite tid som torrfoder och fördelarna är väldigt många. Det ska vara lika lätt att mata hunden som att mata dig själv och dina barn.

Tycker du ändå att det verkar krångligt, jobbigt, dyrt och tidskrävande att blanda eget så finns det ett annat alternativ. Det är färdiga färskfoder. De är helfoder som man bara behöver köpa, tina och ge. Rått och naturligt men väldigt enkelt! Och det blir mer och mer populärt. Testa!

Inhandling för en månad. Kostar 300-400kr/månad för Vilda.

Grönsaker är inte nödvändigt. Vilda får det som bukfylla då hon inte kan äta så mycket. Här mixas skalrester från middagens rotfrukter. (OBS ge ej giftiga grönsaker).

Här är exempel på en 10-dagars mall man kan använda sig av om man vill.

Inom parentes är exemplet på bilden, men du kan ge vilket kött, köttben, fisk och organ som helst.

(OBS! Denna matsedel är utformad efter köttben med 1/3 ben, 2/3 kött. Ger du regelbundet köttben med annan fördelning bör du ändra matschemat.)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dag 1: Köttben (fläskben  + grönsaksmix)	Att ge hunden naturlig föda behöver inte alls vara svårt. Allt beror på vad man han tillgång till, hur mycket tid och engagemang man har samt vad man har råd och plats till. Vill man kan man göra en "exakt uträknad" matplan, med stor variation, och köra 10 mil till olika affärer för att hitta allt och beställa från internet. Eller så köper man allt på djuraffären, på  ica eller av jägar-grannen. Man väljer själv hur nekelt eller krångligt man vill göra det!
Dag 2 & 3: Kött (Nötköttmix  + grönsaksmix)	Huvudsaken är att hunden får kött och ben regelbundet, och den mår bra av lite organ ibland. De är gjorda för, och mår bäst av att äta hela byten. De flesta har dock inte tillgång till det så då försöker man efterlikna proportionerna åtminstone. Matsedeln till vänster är utformad efter dessa:
Dag 4: Köttben (kycklingben  + grönsaksmix)	10% inälvor (max 5 % lever) 10% Ben 80% Kött Ger du inte ekologiskt kött eller omega-3 tillskott gynnar det hunden med fet fisk (max 15% av kosten). Ju mer du varierar kosten desto större chans att hunden får i sig allt den behöver. Har du samma exakta matschema hela tiden är det ju större chans att det blir fel om matsedeln visade sig inte vara så bra du trodde att den var.
Dag 5 & 6: Kött (Vom)	Jag tycker det är enkelt och praktiskt att köpa färdigförpackade "korvar" med kött/ben/organ i. Hittar man inte organ i affären t ex, så kanske man hittar en färdig korv med "organmix". Det finns olika märken med färskfruset foder. Sök på google på färskfoder och gå in på återförsäljare så ser du om det finns nära dig. Kollar du på deras produkter och dess innehåll så ser man ofta att vissa är såkallade "helfoder" och vissa korvar är "tillskottsfoder" som bara innehåller kött/organ. Det är dessa vi helst vill hitta, de "rena" korvarna.
Dag 7: Köttben (fläskben)	De finns att köpa i djuraffärer och i vissa fall via internet.  Färdiga korvar är ofta medel-dyra. Billigast är kött och köttben på extrapris från affären eller direkt från en slaktare. När det gäller köttben kan man från ica/liknande affär hitta en massa! Kycklingvingar, kycklingben, hel kyckling, fläskben, revben, kotletter m.m Finns även att beställa från internet och man kan kanske få från slakterier.
Dag 8: Fisk (hackad strömming  + grönsaksmix)	Att tänka på vid BARF-utfodring:   Maten ska ha varit fryst minst 3-4 dagar innan det serveras Kyckling och gris-produkter ska vara svenska Övervaka hunden när den äter ben så den inte sätter i halsen (ovanligt, men ändå!) Ge inte viktbärande ben från stora djur, hundens tänder kan ta skada
Dag 9: 50/50 Fisk/kött (strömming + malt kött  + grönsaksmix)	Man ger hunden 1-3% av dess kroppsvikt per dag (normalvikt). Om du är osäker hur mycket din hund behöver - börja hellre med för liten mängd än med för stor. Man  drar fördel i att läsa på eller ta hjälp av någon – mest för att inte krångla till det för sig själv så att det blir onödigt dyrt eller svårt så att man tvingas sluta!   Oroa dig inte för om det du ger hunden är tillräckligt - vad man än ger så är det nyttigare än torrfoder!
Dag 10: Organ (organmix + grönsaksmix)	Har någon frågor eller vill ha hjälp med en matsedel går det bra att kontakta mig, jag hjälper gärna till.

--------------------------------------------------------------------------------

Alltså:

1. Köttben
2. Kött
3. Kött
4. Köttben
5. Kött
6. Kött
7. Köttben
8. Fisk
9. Fisk/Kött
10. Organ

Du väljer själv vad du ger!

(OBS är inte emot torrfoder, men jag anser det inte optimal, näringsriktig föda.  Precis som människor mår bättre av oprocesserad, naturlig föda t ex bär och fisk än av färdigrätter och skrovmål, så mår hunden bättre av oprocesserad, naturlig föda t ex kött och ben)

Foder är ett väldigt kärt ämne för mig.
Inom hundar är mina favoritämnen: psykologi och foder.

Ska bara förtydliga lite begrepp:

• Färskfoder: komplett, fryst helfoder bestående av rått kött, ben, inälvor och i vissa fall grönsaker/spannmål (malt till en massa).
• BARF: (Biologiskt Anpassad Rå Föda) Egenkomponerad mat bestående av rått kött, ben, inälvor som de skulle ätit i naturen. Vissa ger spannmål/grönsaker.

Vilda åt torrfoder sina två första år, sedan insåg jag sanningen om torrfoder och panik-bytte till BARF-kost. Men pga okunskap blev det både för krångligt och för dyrt, dessutom gick hon upp 4 kg, så jag slutade. De senaste åren har hon ätit färskfoder. Jag var rätt insatt i foder innan min utbildning till fysioterapeut, men kände att jag inte vågade blanda egen mat ”BARFa” igen. Under utbildningen fick jag lära mig mer om näring, hundens matsmältningsapparat och naturlig kost. Så nu kan jag äntligen meddela att Vilda ”BARFas”! Det känns helt underbart. Dock tog det upprepade försök från det att jag bestämde mig för att börja BARFa till att jag stod med ett matschema i handen som jag kände mig tillfreds med. Jag är perfektionist och bra på att krångla till det för mig själv… Men jag klarade det!

Förutom att det känns bra att tänka att hon får naturlig, näringsriktig kost, så blir jag själv berikad av det. Det är så stor variation och man kan nästan göra egna recept, olika från dag till dag, och det känns kul att lägga det där extra engagemanget till sin hund när man förbereder egen mat. Kanske är för att jag tycker det är kul med matlagning och nyttig mat för människor också?

När jag gav torrfoder så visste jag ingenting om mat, inte ens till människor. Jag brydde mig inte. Mat som mat. Antingen tog jag säcken som det stod labrador på, den billiga eller den med färgglada bitar. Det enda som var kul med att fodra henne då var… inget. Det var inte kul att köpa säcken, inte kul att förbereda maten och inte kul att se när hon åt det. Möjligtvis om jag någon gång köpte en annan säck, då kanske det var kul att öppna och se hur de nya bitarna såg ut och om Vilda tyckte om dem.

Nu är allting kul! Nu kan jag t.o.m tänka ”på lördag ska vi åka och köpa ny mat, vad kul det ska bli”. Fundera ”vad ska hon få imorgon? Hm… Vom kanske? Med en morot… och lite mald broccoli kanske? Då kan jag blanda vomen och broccolin och fylla det i tomma märgben, så kan hon få gnaga på moroten. Kanske blandar jag i lite blod också. Ja, det blir gott!” Dock är inte alla lika tokiga som jag ;)

Under kommande vecka tänkte jag fota hennes måltider, och beskriva hennes matplan, för alla därute som inte vågar börja barfa eller inte vet vad det är. Många verkar ge torrfoder för att de inte vet att det finns alternativ. Så det blir ett inlägg nästa söndag! Det blir nog även ett inlägg om torrfoder i veckan. :)

Om vi börjar med ” Båda måste kommunicera på ett sätt som den andra förstår”.

Hunden kan till viss del anpassa sitt språk så att du förstår, om den märker att du svarar om den kommunicerar på ett visst sätt. Exempel: hunden vill ha mat. Den sätter sig vid matskålen (inget svar från dig), den krafsar i skålen (inget svar från dig), den skäller och då uppmärksammar du den och matar den. Hunden kommer mest troligt då att anpassa sin kommunikation så att du förstår genom att skälla för att visa att den är hungrig. Men hunden kommer troligtvis inte anpassa sig så mycket, utan det är du som får stå för den delen! Alltså är det DU som måste lära dig att kommunicera på ett sätt som hunden förstår (samtidigt som du måste lära dig att förstå vad hunden menar när den kommunicerar med dig). Det finns otaliga böcker och filmer om hundspråk – och det finns ännu fler om hur man kommunicerar med hundar!

Som jag nämnde i förra delen brukar åtminstone jag kategorisera kommunikationen i två delar/alternativ:

1. Prata på hundens språk (fördel: funkar på alla hundar, nackdel: kan vara svårt)

2. Lär hunden ditt språk (fördel: enkelt, nackdel: funkar bara med de ord hunden lärt sig)

Att tala på hundens språk innebär framförallt kroppsspråk, energi och vissa ljud. Exempel: En främmande hund skäller ut dig för att den vaktar sitt hem - du behåller lugnet, tittar bort och vänder sidan till.

Att lära hunden ditt språk innebär att du lär den vissa ord. Exempel: Du håller en godis ovanför näsan på hunden och när den sätter sig säger du sitt och ger den godisen.

Punkt 2 är enklast och vanligast, eftersom att hundspråk inte är naturligt för oss människor att ”tala”, samt att det kan vara lätt att göra fel om man feltolkat hundens språk. Visst kan du lära dig kinesiska, men om du fått fel info om vad vissa ord betyder, i vilket sammanhang man använder dem samt hur man uttalar dem så kommer inte kinesen förstå dig, och du kan t.o.m råka säga något riktigt olämpligt så att kinesen tar illa upp! Det gäller alltså att man verkligen sätter sig in för att lära sig hundspråket på ett korrekt sätt i så fall, vilket inte är helt lätt. Ofta tror folk att de talar på hundspråk när de t ex morrar åt hunden när den gjort fel - men gör de verkligen det? Eller har de bara tagit ett "ord" från hundspråket och använt det i valfri situation?

Pga komplexiteten är det vanligast och enklast för en ”vanlig människa” att satsa på att lära hunden förstå svenska, vilket också är vad traditionell hundträning satsar på. Sedan måste du såklart lära dig att förstå betydelsen av åtminstone de mest grundläggande ”fraserna” av hundens språk. Annars råder ingen kommunikation alls och du kommer inte att lyckas särskilt bra med att träna hunden överhuvudtaget.

Personligen föredrar jag alternativ ett – naturlig kommunikation, eftersom att det är enklast för hunden, väldigt intressant ämne samt att jag tycker att man får en djupare relation och respekt av hunden.  Dock säger jag inte att jag är någon expert, och det är inte alltid helt lätt att veta vad som är rätt och fel - men det är så himla roligt. Jag har dock full förståelse för att man kanske inte borde tipsa en helt okunnig människa om vissa kommunikationstekniker eller kroppsspråk på hundspråk eftersom de inte kan avgöra exakt när de ska "säga det" samt läsa vad hunden svarar och då är det ju helt meningslöst och i värsta fall skadar det bara relationen.

Det svåra med kommunikation är att man ofta antar att den andre förstår vad man menar, när det oftast inte är så. Säger du "gå inte i lerpölen" och hunden gör det ändå är det mest troligt för att den inte förstod dig, inte för att den sket i dig. Även om du faktiskt skulle lärt in vad "gå inte i lerpölen" betyder. Och nej - det hjälper inte att uttala ordet långsammare och tydligare, och det hjälper definitivt inte att upprepa ordet 100ggr "sitt, sitt, sitt, sitt" och hoppas att hunden helt plötsligt ska inse vad det är du försöker säga! Mest troligt blir den bara stressad av situationen och tillslut är den helt okontaktbar och förknippar härmed ordet sitt, eller dina kommandon överhuvudtaget, med stress...

Detta är något som jag verkligen försöker jobba på med mig själv. Gör inte hunden som jag sade - måste jag ta ett steg tillbaka och fundera "okej.. nu förstår hon/han inte... kan jag förklara på något annat sätt?" Det är dock inte alltid så lätt för man har ofta föreställningar om att hunden förstår mer än den gör. ;)

Här kommer en liten film på Shaun Ellis "vargmannen". Jag vet att han är "galen" och att det nog inte är någon annan än han som går så långt i kommunikationen med vargar/hundar - men han har åtminstone lärt sig deras språk på ett väldigt avancerat sätt ;)

http://www.youtube.com/watch?v=UlGZthogIdY

En god kommunikationen mellan hund och människa är en av de viktigaste komponenterna i en bra relation, och det är inte sällan jag stöter på hundar och ägare som saknar denna viktiga del.

Kommunikation handlar om att förmedla budskap mellan varandra, kunna göra sig förstådd och lyssna på andra.

Tyvärr är det ofta såhär istället:

Person ”pratar” med hund, hund ”hör” inte

Hund ”pratar” med person, person ”hör” inte

Person ”pratar” med hund, hund förstår inte/misstolkar vad person ”säger”

Hund ”pratar” med person, person förstår inte/misstolkar vad hund ”säger”

Tyvärr är det alltid hunden som får skit för detta… människan har svårt att se sin egen del.

För att god kommunikation ska kunna råda måste vissa bitar vara på plats, de mest grundläggande är:

-         Båda måste kommunicera på ett sätt som den andra förstår

Hunden kommunicerar ju som den gör så det gäller för oss att lära oss förstå vad de menar. När det gäller att kommunicera så att hunden förstår oss så måste vi antingen ”tala” på ett sätt som de förstår naturligt, eller så måste vi lära dem vad vi menar. Innan vi gjort det kan vi inte förvänta oss att de ska lyssna, för de förstår helt enkelt inte.

-         Båda måste vara motiverade till att lyssna på vad den andra förmedlar

Vad gör en människa motiverad till att lyssna på sin hund? Förhoppningsvis kärlek och en önskan till en bättre samvaro. Om vi vill ha en bättre kommunikation med vår hund måste vi ta första steget mot förändring, hunden kommer inte göra det. Vad gör en hund motiverad till att lyssna på sin människa då? Nummer ett skulle jag nog säga är – att hunden känner att den blir lyssnad på av människan! Vad är det för ide att lyssna om man inte blir lyssnad på? Hunden lär även känna stress och frustration om den aldrig får bli förstådd. Vissa hundar slutar helt lyssna, och vissa – som blir tvingade – lyssnar men utan glädje. När hunden känner att den blir lyssnad på känner den att det lönar sig att kommunicera med dig (självklart gäller detta omvänt också). Får den aldrig ut något av kommunikationen kanske den skiter i det helt (många hundar är tyvärr sådana, ofta sällskapshundar och omplaceringar). Men det krävs mer för att motivera hunden att lyssna – den måste känna att det du förmedlar är viktigt att lyssna på, att det lönar sig att lyssna på dig och att den respekterar dig och din åsikt.

-         Båda måste vara motiverade till att kommunicera med varandra

Som jag skrev ovan vill inte hunden kommunicera med människan om det aldrig resulterar i någonting värdefullt. En människa kan på samma sätt också ge upp sina försök till att kommunicera med hunden om hunden aldrig lyssnar eller förstår. Är man väldigt oengagerad i sin hund är man säkert inte särskilt motiverad till att kommunicera med den heller. Det kan också vara t ex en rädd eller reserverad hund som inte är motiverad att ta kontakt med människan (eller tvärtom).

I nästa del går jag mer ingående in på ämnet och kommer även med konkreta tips!

Fortsättning följer…

Vi tränar lite inkallning med visselpipa, kontaktövningar samt lite apport eftersom han visar intresse för det (han klickertränas). Han verkar även förstår ordet NEJ nu. Han är väldigt frammåt, springer nu före på promenaderna och hälsar gärna på främmande hundar och människor (som han får hälsa på), när han inte får hälsa går hundmötena mycket bra. Han älskar att få komma upp i sängen på morgonen och sova de sista timmarna bredvid matte <3 Han är gärna närgången och har kroppskontakt vilket känns skönt eftersom Vilda inte är så.. dock myser även hon gärna bredvid matte på morgontimmarna ;) När vi hälsade på i Varberg fick han träffa hundar, katter, hästar, barn och vuxna! Det gick mycket bra! :)

Tyckte det blev för jobbigt med Vildas matupplägg, kände att det inte fanns någon flexibilitet (har haft månadsschema, hon får barfkost). Om hon fick mer godis någon dag kunde man inte bara dra bort lite från maten - då blev fördelningen fel.. Nu får hon en viss mängd kcal per dag istället, känns mycket tryggare (måste väga hennes mat, hon är så lättfödd). Då kan jag bara dra bort om hon får extra någon dag! :) Det är så dyrt att ge torkat kött som godis, speciellt om man tränar mycket. Därför har jag nu beställt Standradt (torrfoder) och ska använda det - billigare och ändå nyttigt!

Här är lite filmer från när Leo hälsade på hos oss igen :) (för de som inte vet har vi varit jourhem till honom i 9mån tidigare)

Jag älskar Leo så detta är inget illa ment, men han är intressant att studera eftersom han inte haft samma liv som en "vanlig svenska hund" (han är gatuhund från rumänien).

I denna film ser man hur uppspelt han blir när han inser att vi ska gå ut. Detta är hur han lärt sig att man ska göra, antingen har han med sig det från rumänien eller så har han lärt sig beteendet i Sverige (mest troligt). Och ja, det är han som dragit ut massa bomull ;)

Här ser man skillnaden på hur olika dessa två hundar blivit betingade angående vad kopplet innebär. Leo tycker det betyder upphetsning och Vilda tycker att det betyder avslappning. Detta gör såklart att Leo har mycket svårare att vara lugn när han är ute och går också. I filmen väntar jag först tills han lugnar sig något för att kunna sätta på kopplet (belöning). När kopplet väl är på hetsar han upp sig igen och då måste man vänta igen tills man kan öppna dörren osv.

Här är en liten video på när Simon går med Leo. Han visar med sitt kroppspråk att han inte vill att Leo går förbi och Leo svarar väldigt snabbt vilket visar att han förstår budskapet. Detta för att han ska vara så lugn som möjligt i kopplet och inte dra och springa runt som en galning. Lite självkontroll får man ha ;)
  

Tillsist fick de vara lösa och busa hur mycket de ville. Leo hittade en jättefin lerpöl!

Vi var på valpkursen igår igen och tittade på. Han var mycket mer frammåt och nyfiken denna gång! Han fick hälsa på några andra valpar (5-6mån gamla) och även om han är försiktig så är han väldigt nyfiken och vill gärna gå fram och hälsa, lite blyg bara. Han blev speciellt förtjust i en schäfervalp och en vuxen greyhound (min praktikhund!). Han var modig nog att gå på en liten upptäcksfärd på området och när vi bara satt/stod och tittade på de andra när de tränade så satt han lugnt och snällt och tittade, När vi gick in och hade teori somnade han. "Vad lugn och snäll han är" sade dem ;)

I helgen åker vi till Varberg för lite trevligt sällskap samt socialträning såklart (människor, hundar, hästar och katter!)

Här är en video när Hugin demonstrerar vett och ettikett vid maten. (han måste vara lugn och ta ögonkontakt)