Om vi börjar med ” Båda måste kommunicera på ett sätt som den andra förstår”.

Hunden kan till viss del anpassa sitt språk så att du förstår, om den märker att du svarar om den kommunicerar på ett visst sätt. Exempel: hunden vill ha mat. Den sätter sig vid matskålen (inget svar från dig), den krafsar i skålen (inget svar från dig), den skäller och då uppmärksammar du den och matar den. Hunden kommer mest troligt då att anpassa sin kommunikation så att du förstår genom att skälla för att visa att den är hungrig. Men hunden kommer troligtvis inte anpassa sig så mycket, utan det är du som får stå för den delen! Alltså är det DU som måste lära dig att kommunicera på ett sätt som hunden förstår (samtidigt som du måste lära dig att förstå vad hunden menar när den kommunicerar med dig). Det finns otaliga böcker och filmer om hundspråk – och det finns ännu fler om hur man kommunicerar med hundar!

Som jag nämnde i förra delen brukar åtminstone jag kategorisera kommunikationen i två delar/alternativ:

1. Prata på hundens språk (fördel: funkar på alla hundar, nackdel: kan vara svårt)

2. Lär hunden ditt språk (fördel: enkelt, nackdel: funkar bara med de ord hunden lärt sig)

Att tala på hundens språk innebär framförallt kroppsspråk, energi och vissa ljud. Exempel: En främmande hund skäller ut dig för att den vaktar sitt hem - du behåller lugnet, tittar bort och vänder sidan till.

Att lära hunden ditt språk innebär att du lär den vissa ord. Exempel: Du håller en godis ovanför näsan på hunden och när den sätter sig säger du sitt och ger den godisen.

Punkt 2 är enklast och vanligast, eftersom att hundspråk inte är naturligt för oss människor att ”tala”, samt att det kan vara lätt att göra fel om man feltolkat hundens språk. Visst kan du lära dig kinesiska, men om du fått fel info om vad vissa ord betyder, i vilket sammanhang man använder dem samt hur man uttalar dem så kommer inte kinesen förstå dig, och du kan t.o.m råka säga något riktigt olämpligt så att kinesen tar illa upp! Det gäller alltså att man verkligen sätter sig in för att lära sig hundspråket på ett korrekt sätt i så fall, vilket inte är helt lätt. Ofta tror folk att de talar på hundspråk när de t ex morrar åt hunden när den gjort fel - men gör de verkligen det? Eller har de bara tagit ett "ord" från hundspråket och använt det i valfri situation?

Pga komplexiteten är det vanligast och enklast för en ”vanlig människa” att satsa på att lära hunden förstå svenska, vilket också är vad traditionell hundträning satsar på. Sedan måste du såklart lära dig att förstå betydelsen av åtminstone de mest grundläggande ”fraserna” av hundens språk. Annars råder ingen kommunikation alls och du kommer inte att lyckas särskilt bra med att träna hunden överhuvudtaget.

Personligen föredrar jag alternativ ett – naturlig kommunikation, eftersom att det är enklast för hunden, väldigt intressant ämne samt att jag tycker att man får en djupare relation och respekt av hunden.  Dock säger jag inte att jag är någon expert, och det är inte alltid helt lätt att veta vad som är rätt och fel - men det är så himla roligt. Jag har dock full förståelse för att man kanske inte borde tipsa en helt okunnig människa om vissa kommunikationstekniker eller kroppsspråk på hundspråk eftersom de inte kan avgöra exakt när de ska "säga det" samt läsa vad hunden svarar och då är det ju helt meningslöst och i värsta fall skadar det bara relationen.

Det svåra med kommunikation är att man ofta antar att den andre förstår vad man menar, när det oftast inte är så. Säger du "gå inte i lerpölen" och hunden gör det ändå är det mest troligt för att den inte förstod dig, inte för att den sket i dig. Även om du faktiskt skulle lärt in vad "gå inte i lerpölen" betyder. Och nej - det hjälper inte att uttala ordet långsammare och tydligare, och det hjälper definitivt inte att upprepa ordet 100ggr "sitt, sitt, sitt, sitt" och hoppas att hunden helt plötsligt ska inse vad det är du försöker säga! Mest troligt blir den bara stressad av situationen och tillslut är den helt okontaktbar och förknippar härmed ordet sitt, eller dina kommandon överhuvudtaget, med stress...

Detta är något som jag verkligen försöker jobba på med mig själv. Gör inte hunden som jag sade - måste jag ta ett steg tillbaka och fundera "okej.. nu förstår hon/han inte... kan jag förklara på något annat sätt?" Det är dock inte alltid så lätt för man har ofta föreställningar om att hunden förstår mer än den gör. ;)

Här kommer en liten film på Shaun Ellis "vargmannen". Jag vet att han är "galen" och att det nog inte är någon annan än han som går så långt i kommunikationen med vargar/hundar - men han har åtminstone lärt sig deras språk på ett väldigt avancerat sätt ;)

http://www.youtube.com/watch?v=UlGZthogIdY

En god kommunikationen mellan hund och människa är en av de viktigaste komponenterna i en bra relation, och det är inte sällan jag stöter på hundar och ägare som saknar denna viktiga del.

Kommunikation handlar om att förmedla budskap mellan varandra, kunna göra sig förstådd och lyssna på andra.

Tyvärr är det ofta såhär istället:

Person ”pratar” med hund, hund ”hör” inte

Hund ”pratar” med person, person ”hör” inte

Person ”pratar” med hund, hund förstår inte/misstolkar vad person ”säger”

Hund ”pratar” med person, person förstår inte/misstolkar vad hund ”säger”

Tyvärr är det alltid hunden som får skit för detta… människan har svårt att se sin egen del.

För att god kommunikation ska kunna råda måste vissa bitar vara på plats, de mest grundläggande är:

-         Båda måste kommunicera på ett sätt som den andra förstår

Hunden kommunicerar ju som den gör så det gäller för oss att lära oss förstå vad de menar. När det gäller att kommunicera så att hunden förstår oss så måste vi antingen ”tala” på ett sätt som de förstår naturligt, eller så måste vi lära dem vad vi menar. Innan vi gjort det kan vi inte förvänta oss att de ska lyssna, för de förstår helt enkelt inte.

-         Båda måste vara motiverade till att lyssna på vad den andra förmedlar

Vad gör en människa motiverad till att lyssna på sin hund? Förhoppningsvis kärlek och en önskan till en bättre samvaro. Om vi vill ha en bättre kommunikation med vår hund måste vi ta första steget mot förändring, hunden kommer inte göra det. Vad gör en hund motiverad till att lyssna på sin människa då? Nummer ett skulle jag nog säga är – att hunden känner att den blir lyssnad på av människan! Vad är det för ide att lyssna om man inte blir lyssnad på? Hunden lär även känna stress och frustration om den aldrig får bli förstådd. Vissa hundar slutar helt lyssna, och vissa – som blir tvingade – lyssnar men utan glädje. När hunden känner att den blir lyssnad på känner den att det lönar sig att kommunicera med dig (självklart gäller detta omvänt också). Får den aldrig ut något av kommunikationen kanske den skiter i det helt (många hundar är tyvärr sådana, ofta sällskapshundar och omplaceringar). Men det krävs mer för att motivera hunden att lyssna – den måste känna att det du förmedlar är viktigt att lyssna på, att det lönar sig att lyssna på dig och att den respekterar dig och din åsikt.

-         Båda måste vara motiverade till att kommunicera med varandra

Som jag skrev ovan vill inte hunden kommunicera med människan om det aldrig resulterar i någonting värdefullt. En människa kan på samma sätt också ge upp sina försök till att kommunicera med hunden om hunden aldrig lyssnar eller förstår. Är man väldigt oengagerad i sin hund är man säkert inte särskilt motiverad till att kommunicera med den heller. Det kan också vara t ex en rädd eller reserverad hund som inte är motiverad att ta kontakt med människan (eller tvärtom).

I nästa del går jag mer ingående in på ämnet och kommer även med konkreta tips!

Fortsättning följer…