Vi har, som de flesta vet, länge funderat på att skaffa hund och vad det i så fall skulle bli, Vi har försökt hitta den "perfekta" rasen, den perfekta uppfödaren, det perfekta läget, den perfekta ålder, den perfekta omplaceringshunden, den perfekta blandrasen osv, osv. Utan framgång. När vi bestämde oss för att det var dags att på allvar börja leta hund så blev det för mycket krav och stress kring att hitta mr. perfect att jag totalt gav upp och lät Simon välja i stället.

Simon har länge sagt att han OCKSÅ vill skaffa hund, så vi bestämde oss för att skaffa en TILLSAMMANS. Då måste det ju kännas bra för båda. Jag var mest inne på en omplacering, men Simon, som aldrig haft hund, ville ha en valp som han kunde vara med från början med. Skulle vi tagit en omplacering skulle det säkert blivit "mitt projekt" och han skulle kanske känt sig utanför, vilket vi inte ville. Eftersom vi inte hittat någon ras vi ville ha så bestämde vi oss för en blandras.

Det enda jag ville vara med och bestämma var att valpen skulle fått allt den behöver (vaccination, avmaskning osv), att det skulle vara en någorlunda okej blandning av raser samt att valpen inte skulle komma från någon som med flit avlat sina blandrashundar.

Vi hittade en valpkull i närheten, åkte och tittade på 3 valpar som inte var tingade. De var från en tjuvparning. Valparna har dessa raser: labrador, golden, schäfer, border collie och amstaff. Människorna var seriösa, vi fick träffa föräldrarna och tillslut beslutade vi oss för hanen - som var lugnast. Han var aktiv men inte överaktiv som vissa syskon, han startade inte något bråk och visade lugnande signaler när någon annan valp "muckade" med honom. Dessutom var det helst en hane vi ville ha. Det kändes väldigt bra att få välja valp. När de andra valparna stod och skällde och gnällde vid valplådans kant låg han längst bak och bara tittade (några andra valpar var också lugna). Detta kändes också bra. När vi inte vet vilka av hans ras-gener som kommer vara mest framträdande så känns det bäst att ha tagit den lugnaste och tystaste - speciellt eftersom vår familj är väldigt lugn i övrigt och hunden måste matcha vår energi.

Han är rätt så lugn, men om han inte får som han vill kan han låta ganska mycket. Det enda vi gör nu är att försöka göra honom rumsren, samt att lära honom sova i buren. Annars får han äta, leka, vara ute och sova som en vanlig valp :)

Det ska bli väldigt spännande att lära känna honom! Vi har döpt honom till Hugin.

Bättre bilder kommer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bonzo, labradorhane på 10 månProblem: drar i kopplet olidligt mycket och studsar och drar mot andra hundarUtvärdering om hundens personlighet och beteende:Bonzo är en lugn och trevlig hund inomhus som inte ställer till med ofog och alltid lyssnar på ...

Detta är endast en introduktion i hur man kan utfodra sin hund. Jag går senare mer ingånde in på VARFÖR man bör fodra naturligt (fördelarna) och varför man inte bör ge torrfoder (nackdelarna). Jag måste även slå hål på myterna om rå mat, många tror a...

(OBS är inte emot torrfoder, men jag anser det inte optimal, näringsriktig föda.  Precis som människor mår bättre av oprocesserad, naturlig föda t ex bär och fisk än av färdigrätter och skrovmål, så mår hunden bättre av oprocesserad, naturlig föda t ...

Om vi börjar med ” Båda måste kommunicera på ett sätt som den andra förstår”.   Hunden kan till viss del anpassa sitt språk så att du förstår, om den märker att du svarar om den kommunicerar på ett visst sätt. Exempel: hunden vill ha ...

En god kommunikationen mellan hund och människa är en av de viktigaste komponenterna i en bra relation, och det är inte sällan jag stöter på hundar och ägare som saknar denna viktiga del.   Kommunikation handlar om att förmedla budskap mellan var...