Alla inlägg under september 2012
Vi har, som de flesta vet, länge funderat på att skaffa hund och vad det i så fall skulle bli, Vi har försökt hitta den "perfekta" rasen, den perfekta uppfödaren, det perfekta läget, den perfekta ålder, den perfekta omplaceringshunden, den perfekta blandrasen osv, osv. Utan framgång. När vi bestämde oss för att det var dags att på allvar börja leta hund så blev det för mycket krav och stress kring att hitta mr. perfect att jag totalt gav upp och lät Simon välja i stället.
Simon har länge sagt att han OCKSÅ vill skaffa hund, så vi bestämde oss för att skaffa en TILLSAMMANS. Då måste det ju kännas bra för båda. Jag var mest inne på en omplacering, men Simon, som aldrig haft hund, ville ha en valp som han kunde vara med från början med. Skulle vi tagit en omplacering skulle det säkert blivit "mitt projekt" och han skulle kanske känt sig utanför, vilket vi inte ville. Eftersom vi inte hittat någon ras vi ville ha så bestämde vi oss för en blandras.
Det enda jag ville vara med och bestämma var att valpen skulle fått allt den behöver (vaccination, avmaskning osv), att det skulle vara en någorlunda okej blandning av raser samt att valpen inte skulle komma från någon som med flit avlat sina blandrashundar.
Vi hittade en valpkull i närheten, åkte och tittade på 3 valpar som inte var tingade. De var från en tjuvparning. Valparna har dessa raser: labrador, golden, schäfer, border collie och amstaff. Människorna var seriösa, vi fick träffa föräldrarna och tillslut beslutade vi oss för hanen - som var lugnast. Han var aktiv men inte överaktiv som vissa syskon, han startade inte något bråk och visade lugnande signaler när någon annan valp "muckade" med honom. Dessutom var det helst en hane vi ville ha. Det kändes väldigt bra att få välja valp. När de andra valparna stod och skällde och gnällde vid valplådans kant låg han längst bak och bara tittade (några andra valpar var också lugna). Detta kändes också bra. När vi inte vet vilka av hans ras-gener som kommer vara mest framträdande så känns det bäst att ha tagit den lugnaste och tystaste - speciellt eftersom vår familj är väldigt lugn i övrigt och hunden måste matcha vår energi.
Han är rätt så lugn, men om han inte får som han vill kan han låta ganska mycket. Det enda vi gör nu är att försöka göra honom rumsren, samt att lära honom sova i buren. Annars får han äta, leka, vara ute och sova som en vanlig valp :)
Det ska bli väldigt spännande att lära känna honom! Vi har döpt honom till Hugin.
Bättre bilder kommer!
Sista delen om Berikning!
Miljö - Behov
Miljö - Berikning
Har du missat berikningsserien så har du del 1 här: http://vagentillharmoni.bloggplatsen.se/2012/09/03/8570328-berikning-en-lyckligare-hund/
Individen - Behov
Vilda tyckte att det var för varmt och ville svalka av sig... nöjd blev hon i alla fall...
Individen – Berikning
Sista delen nästa gång - Miljö!
Att tänka på:
Det är mest naturligt för en hund att leva i ett parförhållande. Hunden gör i vilt tillstånd ett partnerval, nåja, tiken väljer, hanarna gör sitt bästa för att bli valda. Sedan lever dessa två tillsammans, parar sig, gräver en lya, bäddar den, föder valpar, vårdar och fostrar dem. Valparna stannar sedan oftast kvar och hjälper till med nästa kull, även om de så småningom drar vidare och söker sig en egen partner. Våra hundar av idag får mycket sällan välja sin partner själva. Har de tur får de leva med en annan hund av motsatt kön, även om de mycket sällan får skaffa familj ihop. Vi människor styr över vilka som ska paras, och kan ibland tom tvinga tikar att para sig mot deras vilja, vilket faktiskt är ett lagbrott! De tikar som får valpar får sällan ha sin hane hos sig, och har inte heller hjälp av andra vuxna hundar att sköta valparna.
Socialt samspel – Behov
Socialt samspel – Berikning
Berikning handlar om hur man kan tillfredställa en hunds naturliga behov på ett naturlikt sätt för en lycklig hund som känner sig tillfreds med livet. Det både botar och förebygger problem. Har du missat berikningsserien hittar du del 1 här: http://vagentillharmoni.bloggplatsen.se/2012/09/03/8570328-berikning-en-lyckligare-hund/
Vila - Behov
Vila - Berikning
Hundar som snurrar runt innan de lägger sig, krafsar och bäddar även om de ska lägga sig i en
korg, eller gärna kryper in under saker när de ska sova har behov av Viloberikning, likaså stressade hundar som inte kan somna.
Nästa del - Socialt Samspel!
Min främsta dröm är inte att bli hundtränare. Mitt främsta mål är inte att lära hundar saker. Hundträning syftar på att tränaren är den som kan och hunden är den som inte kan. Jag vill utgå ifrån perspektivet att hunden visst kan, bara du tillåter den göra det och inte står i vägen.
Min främsta dröm är att hundarna ska lära mig hur jag ska leva med dem och bete mig mot dem för att vi ska kunna förstå varandra på bästa sätt, kommunicera på bästa sätt, leva tillsammans på bästa sätt och vara lyckliga tillsammans utan en massa krångel. Jag vill att de lär mig hur jag ska göra allting bättre!
Det känns egoistiskt att den ska lära sig mitt språk, vad jagmenar och vad jag vill. Det är hunden som är ”fången” hos dig, det är du som tagit den in i ditt liv utan att den har haft något att säga till om. Det minsta du kan göra är att försöka förstå vad den menar, vad den vill och hur den kommunicerar.
Hundar är intelligenta och de lyckas leva i harmoni med både varandra och med naturen utan vår inblandning. Hur gör de det? Kan vi lära något från dem? Människor verkar inte lyckas särkilt bra med något av det! Varför ska VI lära DEM någonting? Vad kan vi lära dem? På vilket sätt är det vi som är förebilderna, de överlägsna? Det är ju de som är läromästarna! Det är ju de som är visa.
Vi människor mycket att lära av hundar – ovärderliga lärdomar – bara vi lyssnar och tar åt oss.
Jag är övertygad om att vi alla skulle leva bättre, mer balanserade liv.
Jag vill inte visa hunden hur den ska göra, uppföra sig och bete sig.
Jag vill att hunden visar mig hur jag ska göra, uppföra mig och bete mig.
(För det är helt enkelt den som vet det bäst - inte jag.)
Så att vi tillsammans kan leva i harmoni.
Det finns bara en sak jag är säker på
att de vägar jag har gått på
och de vägar jag går på nu
inte är omvägar
även om det ser osammanhängande ut
även om det känns som jag irrar runt
så har allting en mening
det finns någonting på varje enskild väg
jag ska ta lärdom av
för att tillslut kunna finna
det jag söker
och smart är den
som är öppen till sinnet
ödmjuk och fördomsfri
för endast den kan se
vad de trångsynta inte ser
Personligt Ledarskap är en viktig grundsten i hur jag vill arbeta med hundar.
Man kan ta sig en funderare och klura på vad det är man behöver träna mer på/bli bättre på. Jag behöver förstärka mitt mod och mitt tålamod främst, men alla gör ju misstag ibland och ibland är man helt enkelt en mer eller mindre dålig ledare. Skillnaden är mellan dem som reflekterar över det och tar sitt ansvar och gör något åt det – och de som ignorerar det/förnekar det.
Personligt Ledarskap
Att vara en bra ledare för vad som helst (ett djur, en människa, en grupp osv) handlar, enligt mig, om 7 grundstenar. Målet är att ha en relation där man har tillit och respekt för varandra, båda känner sig trygga, omtyckta och värdefulla (även när ens dåliga sidor visar sig). Den man leder mår bättre och bättre och får mer och mer självförtroende/självkänsla (och inte tvärtom!). Eftersom man ska LEDA den andra individen så bör man ju vara det goda exemplet. Du ska vara någon som man vill följa.
1. Inre Trygghet
Man utstrålar självsäkerhet, lugn, kärlek, tillit och framförallt positivitet. Man är rättvis, trevlig, ödmjuk och öppen (man tror inte att man är bäst i världen och alltid har rätt, är öppen för förslag och åsikter, och har inte sin stolthet i vägen för att kunna ändra sig när man märker att det inte fungerar eller att säga ”jag vet inte”). Man är trygg i sig själv och har bra självkänsla och självförtroende.
2. Tålamod
Man har oändligt tålamod helt enkelt. Man tappar aldrig tålamodet och blir stressad, otålig, frustrerad eller arg, utan behåller lugnet och förståndet.
3. Hänsyn & Respekt
Man visar hänsyn, förståelse och respekt till de man leder. Man lär känna de man leder och tar hänsyn till hur de känner och mår och lyssnar på vad de har att säga. Man har insikt om och förståelse för att alla inte tycker, tänker, gör och fungerar som en själv. Alla är olika och har olika förutsättningar och liv. Man behandlar alla individuellt och begär inte att olika individer ska nå samma mål och på samma sätt. Man respekterar deras egen personlighet och deras individuella behov (och artens behov och tankesätt om det är ett djur).
4. Reflektion
Man tar sig tid till reflektion. Man funderar över hur man ska ta sig förbi hinder och om man bör förändra något i sitt ledarskap. Man reflekterar över hur ens ledarskap fungerar och hur man själv känner sig. Är det något man bör träna extra på (t ex tålamod) eller var du inte en så bra ledare idag pga att du hade en dålig dag och självkänslan inte låg på topp? Hade du sovit dåligt på natten pga huvudvärk, var trött på dagen och därför tappade tålamodet? Bet hunden för att den var frustrerad eller för att den hade ont i ryggen? Var det mitt fel att det den jag leder misslyckades? Var jag en dålig ledare?
5. Motivation
Är du inte motiverande kommer ingen att följa dig. Är du peppande, positiv, konsekvent, uppmuntrande och går in med attityden ”det här kommer du definitivt att klara!” så är du rätt motiverande! Hur mycket av er relation består av kritik? För mycket kritik i förhållande till uppmuntran gör att de man leder tappar motivationen och självförtroendet.
6. Mod
En bra ledare vågar göra misstag. Man vågar ta beslut, även om det kanske blir fel. Man vågar chansa, ta risker och göra misstag. Man går inte under om det visar sig gå dåligt, för man har en välutvecklad självkänsla som säger att man kan göra fel men aldrig vara fel. En bra ledare har mod att stå upp för sig själv och sina åsikter och värderingar. Man har mod att sätta gränser, vara konsekvent och fullfölja vad man säger. Man har mod att gå den väg man vill gå, även om man blir ifrågasatt och kritiserad. Man har mod att kämpa för det man tror på.
7. Eget Ansvar
Att ta eget ansvar handlar om att ta ansvar för hur man känner sig, för vad man gör och för var man hamnat och inte skylla det på andra. Genom att ta ansvar för hur man känner sig och mår så låter man sig inte tryckas ner av andra eller på andra sätt påverkas negativt av andra. Du väljer om du vill känna dig kränkt, du väljer om du vill skylla på någon annan för ditt elände, du väljer om du vill ta åt dig av andras nedsättande attityd eller inte. Det är ditt eget ansvar. Ta ansvar för dina egna handlingar. Gjorde du något dåligt? Skyll inte ifrån dig och kom inte med ursäkter. Skyller man ifrån sig har man ingen anledning att ändra sitt beteende – för ”det var ju inte jag!”. En bra ledare inser, erkänner och lär sig av misstaget – sedan släpper man det och går vidare, en erfarenhet rikare. Släpp offertänkandet och ta ditt ansvar. Känns någonting dåligt? – Ändra på det! Är du inte nöjd? – Ändra! Du är ansvarig för att skapa din egen lycka, det är bara du som kan det.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | |||
|