Vägen Till Harmoni

Alla inlägg den 3 september 2012

Av vagentillharmoni - 3 september 2012 16:14

Det finns bara en sak  jag är säker på

att de vägar jag har gått på

och de vägar jag går på nu

inte är omvägar


även om det ser osammanhängande ut 

även om det känns som jag irrar runt

så har allting en mening


det finns någonting på varje enskild väg

jag ska ta lärdom av

för att tillslut kunna finna

det jag söker


och smart är den

som är öppen till sinnet

ödmjuk och fördomsfri

för endast den kan se

vad de trångsynta inte ser



Av vagentillharmoni - 3 september 2012 15:57

Personligt Ledarskap är en viktig grundsten i hur jag vill arbeta med hundar.


Man kan ta sig en funderare och klura på vad det är man behöver träna mer på/bli bättre på. Jag behöver förstärka mitt mod och mitt tålamod främst, men alla gör ju misstag ibland och ibland är man helt enkelt en mer eller mindre dålig ledare. Skillnaden är mellan dem som reflekterar över det och tar sitt ansvar och gör något åt det – och de som ignorerar det/förnekar det.


Personligt Ledarskap

Att vara en bra ledare för vad som helst (ett djur, en människa, en grupp osv) handlar, enligt mig, om 7 grundstenar. Målet är att ha en relation där man har tillit och respekt för varandra, båda känner sig trygga, omtyckta och värdefulla (även när ens dåliga sidor visar sig). Den man leder mår bättre och bättre och får mer och mer självförtroende/självkänsla (och inte tvärtom!). Eftersom man ska LEDA den andra individen så bör man ju vara det goda exemplet. Du ska vara någon som man vill följa.

1. Inre Trygghet

Man utstrålar självsäkerhet, lugn, kärlek, tillit och framförallt positivitet. Man är rättvis, trevlig, ödmjuk och öppen (man tror inte att man är bäst i världen och alltid har rätt, är öppen för förslag och åsikter, och har inte sin stolthet i vägen för att kunna ändra sig när man märker att det inte fungerar eller att säga ”jag vet inte”). Man är trygg i sig själv och har bra självkänsla och självförtroende.

2. Tålamod

Man har oändligt tålamod helt enkelt. Man tappar aldrig tålamodet och blir stressad, otålig, frustrerad eller arg, utan behåller lugnet och förståndet.

3. Hänsyn & Respekt

Man visar hänsyn, förståelse och respekt till de man leder. Man lär känna de man leder och tar hänsyn till hur de känner och mår och lyssnar på vad de har att säga. Man har insikt om och förståelse för att alla inte tycker, tänker, gör och fungerar som en själv. Alla är olika och har olika förutsättningar och liv. Man behandlar alla individuellt och begär inte att olika individer ska nå samma mål och på samma sätt. Man respekterar deras egen personlighet och deras individuella behov (och artens behov och tankesätt om det är ett djur).

4. Reflektion

Man tar sig tid till reflektion. Man funderar över hur man ska ta sig förbi hinder och om man bör förändra något i sitt ledarskap. Man reflekterar över hur ens ledarskap fungerar och hur man själv känner sig. Är det något man bör träna extra på (t ex tålamod) eller var du inte en så bra ledare idag pga att du hade en dålig dag och självkänslan inte låg på topp? Hade du sovit dåligt på natten pga huvudvärk, var trött på dagen och därför tappade tålamodet? Bet hunden för att den var frustrerad eller för att den hade ont i ryggen? Var det mitt fel att det den jag leder misslyckades? Var jag en dålig ledare?

5. Motivation

Är du inte motiverande kommer ingen att följa dig. Är du peppande, positiv, konsekvent, uppmuntrande och går in med attityden ”det här kommer du definitivt att klara!” så är du rätt motiverande! Hur mycket av er relation består av kritik? För mycket kritik i förhållande till uppmuntran gör att de man leder tappar motivationen och självförtroendet.

6. Mod

En bra ledare vågar göra misstag. Man vågar ta beslut, även om det kanske blir fel. Man vågar chansa, ta risker och göra misstag. Man går inte under om det visar sig gå dåligt, för man har en välutvecklad självkänsla som säger att man kan göra fel men aldrig vara fel. En bra ledare har mod att stå upp för sig själv och sina åsikter och värderingar. Man har mod att sätta gränser, vara konsekvent och fullfölja vad man säger. Man har mod att gå den väg man vill gå, även om man blir ifrågasatt och kritiserad. Man har mod att kämpa för det man tror på.

7. Eget Ansvar

Att ta eget ansvar handlar om att ta ansvar för hur man känner sig, för vad man gör och för var man hamnat och inte skylla det på andra. Genom att ta ansvar för hur man känner sig och mår så låter man sig inte tryckas ner av andra eller på andra sätt påverkas negativt av andra. Du väljer om du vill känna dig kränkt, du väljer om du vill skylla på någon annan för ditt elände, du väljer om du vill ta åt dig av andras nedsättande attityd eller inte. Det är ditt eget ansvar. Ta ansvar för dina egna handlingar. Gjorde du något dåligt? Skyll inte ifrån dig och kom inte med ursäkter. Skyller man ifrån sig har man ingen anledning att ändra sitt beteende – för ”det var ju inte jag!”. En bra ledare inser, erkänner och lär sig av misstaget – sedan släpper man det och går vidare, en erfarenhet rikare. Släpp offertänkandet och ta ditt ansvar. Känns någonting dåligt? – Ändra på det! Är du inte nöjd? – Ändra! Du är ansvarig för att skapa din egen lycka, det är bara du som kan det.


 

Av vagentillharmoni - 3 september 2012 15:53

Revir - Behov

  • Rörelse – de patrullerar sitt revir varje dag. Detta är också all slags rörelse men behöver inte gå fort      utan kan gå i en lugnare takt. De har ofta speciella stigar som de väljer för att kolla revirgränsen.
  • Nosarbete - de nosar och undersöker om det kommit till någon ny lukt. Det handlar om kommunikation genom dofter. Har det gått något djur här? Vad finns det för djur i närheten? Vad är det för djur (art, ålder, kön, tillstånd osv). Något som hundar gör som inte händer en varg så ofta är att lukta på okända hundars kiss. I naturen skulle detta bara ske om en varg inte har en flock eller inte har ett revir och letar nytt. Har de redan en flock och ett revir känner de sig hotade om de känner en utomstående vargs kissdoft, eftersom det är något ovanligt. Våra hundar växer (oftast) upp med att känna okända hundars      dofter varje dag. Det är som att en massa olika hundar, som inte tillhör samma flock – har samma revir. Så blir det när de bor med människor. Det är inte heller så vanligt att vargar går långt utanför sitt revir, som hundarna gör. Tänk dig en varg som blev intagen som sällskapshund, den skulle bli väldigt förvirrad. Tillhör alla samma flock eller revir eller är alla hundar ett hot eller vad?! Hundarna lär sig att acceptera detta från valpålder, det är ”normalt” för dem. De vill mest lukta vem som gått där, om någon är sexuellt tillgänglig osv.
  • Markering - kissar, bajsa, krafsa. De lämnar doftsignaler som markering för att detta revir är upptaget av dem. De lämnar även information om sig själv (kön, ålder, rang, vad de ätit osv.) Okastrerade hundar lämnar "annons" om att de är tillgängliga ifall någon är intresserad.
  • Yla – Hela flocken ylar tillsammans. Det är en akustisk signal till andra flockar om hur stora och starka de är, hur många de är samt var de har sitt revir. Andra flockar kan svara. Känslan av att ha fiender gör att flocken vill hålla ihop och vara ett team, vilket minskar bråk inom flocken. De måste hålla ihop om de      vill överleva och ha kvar sitt revir, de har alla en gemensam uppgift.
  • Uppsikt - med alla sina sinnen.
  • Vakt & Försvar - De vaktar och beskyddar sitt revir och sin flock om det är nödvändigt, främst mot andra vargar. Det kan resultera i slagsmål där man får kämpa tills någon ger sig och därmed tar över reviret. De kan även behöva försvara flocken mot ensamma vargar som vill ansluta sig till flocken (testa om vargen är värdig eller köra bort den) eller ta över ledarpositionen (då blir det slagsmål mellan ledaren och den nye). Den som förlorar måste mest troligt hitta en ny flock, eller hamnar lägst ner i rangen och får ”börja om”.
  • Lyan - Runt lyan håller "larm-vargarna" uppsikt och larmar "beskyddar-vargarna" om de ser ett hot.      Beskyddaren undersöker och har som uppgift att vara body-guard för flocken. (Det är inte ledaren som står mellan hotet och flocken.) Ledaren tar sedan beslutet.

        

        

(det var nästan omöljligt att hitta bilder på vargar som tydligt vaktar, jag tror att det är för att hundar är med expressiva än vargar, vargarna hotar med mindre signaler för de får respons på det, alla är känsliga och lyssnar på varandra. Hundarna får oftast ingen respons så de måste "skrika" ut hoten medan vargarna kan "prata vanligt". Anledningen till att de inte får respons är för att hundar sällan är väl socialiserade och bra på att kommunicera, plus att människor är dåliga på att läsa/svara sin hund. Frustration och massa lagrad energi hjälper inte heller direkt att dämpa signalerna.)

Revir - Berikning

  • Rörelse – tillfredställ detta genom att helt enkelt gå runt reviret/området. Rörelsen är mer fri nu än      den är vid jakten men är ändå fokuserad på att undersöka reviret.
  • Nosarbete – detta kan som under kategorin ”jakt” tillfredställas på olika sätt men nu handlar det främst om att nosa efter spår av andra hundar, inte spår av ”mat”. Låt hunden ”läsa tidningen” och undersöka reviret/omgivningen. Har hunden stannat vid en intressant fläck – låt den lukta färdigt.
  • Markering – låt hunden markera sitt revir/omgivning med sin lukt.
  • Yla – Ylningen har fallit bort när de domesticerades. Visst finns det raser som mer eller mindre ylar men de är inte uppväxta med ritualen att yla tillsammans. Eftersom ylning i naturen bl.a fungerar som en ”inkallning” (samla flocken) så kan man utnyttja det om man vill. Det svarar hundarna oftast naturligt på. Vargflocken har naturligt en annan sammanhållning än vad hund-människoflocken har eftersom att vargflocken dör/far illa om de inte håller ihop och samarbetar. Det kan såklart hända människa-hundflocken också men oftast låter man inte hunden välja själv "stick du om du vill men du kommer bli utsatt för fara" utan man hindrar dem från att välja "påtvingar dem att vara med oss". Vargarna har ett fritt val. I ett optimalt läge skulle hunden kunna välja själv.
  • Uppsikt – Hindra inte hunden från att hålla uppsikt. Vill den sitta vid fönstret och hålla koll, ligga på      altanen eller i hundgården och kolla, så låt den. Man kan även låta dem titta på saker när man är ute och går – vissa drar undan eller korrigerar hunden när den tittar/undersöker med synen. Vill den ha uppsikt över reviret eller flocken främst? Tvinga den inte vara bortstängd från flocken om den hellre har uppsikt över den, den kan bli mycket stressad.
  • Vakt & Försvar – Vakt är en sak, som kan vara nog så frustrerade/otrevligt för de som inte vill att sin hund vaktar. Men försvar är inget en hund bör behöva praktisera. Hunden går i försvar när den känner sig hotad, vilket den inte ska behöva göra i ett optimalt läge. Skulle en inbrottstjuv komma är det ju en annan sak än om farmor kommer och hälsar på och hunden går i försvar. Vakt kan ju se ut på olika sätt. Så länge hunden upplever att den vaktar så blir den berikad, även om den endast tillåts göra det på ett sätt som inte stör dig. Ett exempel är att lära hunden att det är ok att den skäller 1-2 gånger, sedan ska den gå till sin bädd, eller att den på något annat sätt ska markera för dig att den upptäckt ett potentiellt hot. Det behöver inte vara galet, intensivt skällande och morrande i 20min. Man kan forma vaktbeteendet så att både du och hunden mår bra av det.
  • Lyan – Se ovan. Hunden tror inte automatiskt att den är ledare för att den vaktar. Den anser bara helt      enkelt att det är dess jobb/uppgift. Vanligen pga att ingen annan tagit den uppgiften eller pga att hunden har en stark drift till vakt.  I naturen är det som sagt naturligt att en varg larmar, en vaktar och en beslutar. Du kan själv välja vilken eller vilka uppgifter du vill ha och har hunden behov av att vakta är det viktigt att den ser att åtminstone NÅGON har ansvar för dessa delar. T ex kan du låta hunden larma och själv stå för ”vakt” och beslut. Eftersom hundarna föds med naturlig fallenhet för en speciell rang och arbetsuppgift så är det såklart svårare att lära en ”vakthund” att bara larma och en ”larmhund” att vakta, eller att inte larma alls. 

Aktiviteter som tillfredställer flera av dessa behov:

    1. Ta  en ”helt vanligt promenad” runt kvarteret/tomtgränserna och låt hunden vara ”fri” och gå och nosa, markera och titta
    2. Att låta hunden gå fritt på tomten/inom ett inhägnat område ute och bevaka
    3. Att låta hunden vakta huset/flocken i övrigt
    4. Bevakning- och skyddsträning
    5. Skvallerträning

OBS! Jag menar inte på något sätt att man ska uppmunktra någon form av aggression eller obalanserat beteende. Det är stor skillnad på om hunden vaktar för att den vill döda den som kommer eller för att den vill göra dig uppmärksam. Ska man tillåta att hunden vaktar ska den kunna göra det på ett balanserat, stabilt sätt och du ska kunna ha en så bra kommunikation med den att den kan avbryta vaktbeteendet direkt du ger signal, (låta dig ta beslutet). Det är inte lämpligt att låta hunden ta beslutet, att låta den bestämma över situationen, då det väldigt lätt spårar ur. Hunden behöver riktlinjer i sin vakt. Det kan vara en god idé att ta hjälp av en kunnig om man vill lära hunden vakta på ett stabilt sätt (och om man vill få den att sluta helt).

En fråga du kan fråga dig själv: Vilken av följande delar av revirbeteendet har min hund?

1. Larm - hunden skäller när den uppfattar ett ljud/rörelse som kan betyda att någon kommer

2. Vakt - hunden biffar upp sig och springer mot "hotet" och skäller och låter hotfull

3. Beslutstagande - Hunden struntar i dina försök till att få den att sluta vakta (efter att du har tagit beslutet att det inte var någon fara). Detta kan även bero på dålig kommunikation mellan er två.

Nästa del - Vila!

Av vagentillharmoni - 3 september 2012 15:50

Föda - behov

  • Sluka-  äta så mycket den kan på så kort tid som  möjligt
  • Uppsikt  – när det finns konkurrens om maten behöver hunden hålla koll så att ingen annan försöker ta maten samt att hålla koll om en dominantare varg vill att den ska gå iväg
  • Försvara -  när det finns konkurrens om maten kan det bli nödvändigt att försvara maten mot andra vargar eller andra rovdjur
  • Prioritera – den försöker alltid att äta så kaloririk mat som möjligt. Den prioriterar den energitätaste      biten, sedan den näst näringsrikaste osv. . I det vilda äter de olika delar av djuren beroende på rang och hur stor flocken är (om de fäller stora byten) t ex ledaren får de bästa bitarna och de lägsta i rang de      sämsta.
  • Lämna - Efter mättnad lämnar de plats åt underordnade, de lämnar även till vargarna som inte följde med på jakten (se nedan)
  • Bära – de bär med sig mat till lyan om det finns vargar där som inte fått mat t ex valpar/mamma. De kan även bära med sig rester för att ha till senare.
  • Kräkas – ett annat, lättare, sätt att ta med sig mat till de som stannat hemma är att äta lite extra och      sedan kräkas upp det till dem. Detta görs särskilt till valpar som lättare kan smälta redan halvsmält kött.
  • Gömma/Gräva ner – blir det mat över och det är för mycket för att ta med (t ex ett älgkadaver) så kan det vara bättre att gräva ner det.
  • Tillhörighet – Vargar tycker om att äga saker. Hitta gärna en bit du kan ta som ”din”. Visst står de och äter bredvid varandra om de måste men det bästa är att slita loss ett stycke, gå iväg en bit och äta den ifred i lugn och ro.
  • Slita, gnaga, tugga, slicka, svälja – Hundar är gjorda framför allt för att slita och gnaga. De tuggar inte maten i småbitar utan sväljer rätt stora bitar. På så sätt kan de äta fortare. Maten finfördelas i magsäcken, vilket gör att hunden behöver längre tid på sig att processa maten.
  • Äta-Vila - De äter så mycket de kan när det får möjlighet och sedan tar de det lugnt ett tag (typ ett      dygn) medan maten bearbetas.
  • Småäta - Har de inte möjlighet att fälla ett större byte letar de små byten och annat ätbart tex bär, ägg, insekter och redan döda djur. Då äter man det man själv lyckas fånga och tar eventuellt med mat till de som är kvar i lyan. Finns det en dräktig ledartik  eller en valpkull som väntar i lyan prioriteras dem framför deras egen mättnad. Lever de på små byten ger de sig ut oftare på jakt (behöver inte vila mellan).
  • Kosten - består av andra djur, bär, ägg, gräs, bark osv. De äter efter tillgång. Finns det mycket byten      så består deras kost av det, finns det lite byten så äter de främst annat de får tag i. Men de äter alltid råa, mer eller mindre färska djur, för det är det deras instinkt säger åt dem att äta.
  • Variation – En varg vet aldrig när den kommer att få mat, det beror på när den lyckas fånga ett byte. Det kan bli vilken sort som helst, beroende på vad den fångar. Den äter inte samma mat varje dag. Den äter definitivt inte på samma plats varje dag, det beror på var den fångar bytet.
  • Fira – de firar efter lyckad jakt med en stunds glädjefylld lek innan de går och vilar.

 

                    

Föda – berikning

Hundar som inte äter eller hetsäter:

En del hundar som har problem med att tillfredställa sitt tugg- och sväljbehov visar detta genom ett till synes irrationellt ointresse för mat. Istället för att äta upp lämnar de mat kvar i sina skålar och går därifrån. Här har vi hundägare ofta fått lära oss att om hunden inte äter upp ska vi ta bort skålen och låtsas som ingenting. Varför lämnar hunden maten om den faktiskt inte fått sitt behov tillfredställt? Jo för att då finns den i varje fall kvar. När hunden känner behovet byggas upp kan den trösta sig med en tugga här och där. Något vi rånar den på genom att plocka bort skålen där den så nogsamt sparat sin "tröstmat". Detta problem löses genom att alltid ha fri tillgång till maskinpoppade popcorn (utan fett och salt). Denna typ av popcorn innehåller i princip ingen näring för hunden och varken tillför eller rubbar någon balans.

Hunden kan också känna att den inte får sitt undersöks-behov tillfredställt. Låt den undersöka sin matskål med sina sinnen för att avgöra och analysera om innehållet är ätbart eller ej. Därefter kan den återvända och äta upp. I vilket fall som helst bör matskålen inte avlägsnas så snart hunden lämnar den.

För hetsätande hundar fungerar popcorn-metoden också. Till att börja med händer det att hundar vars tuggbehov är "svältfött" ägnar dagar åt att länsa sin popcornskål. Med tiden lär sig dock hunden att maten finns kvar och den kan stabilisera sitt ätande. Motivationsklockan har äntligen vridits tillbaka. Man bör också se till att ge flera fodergivor, inte få eller värst av allt, en enda stor fodergiva om dagen.

  • Sluka – detta är ett behov som det rekommenderas att endast låta dem gör ibland, mer sällan än ofta. Dels för att matsmältningen blir sämre och dels för att hunden i slutändan blir mer berikad om det tar lång tid för den att äta. Visst, vargarna äter fort, men det tar ändå tid att slita loss ett köttstycke från bytet samt att dela biten om den är för stor. Hundarnas slukande av den lilla mat de får tar några sekunder, sen är det borta. Så är det inte i naturen. Målet bör vara att matstunden ska ta så lång tid som möjligt.
  • Uppsikt  – Detta är inget man kan berika. Hunden fixar detta själv, även om det är rekommenderat att hunden inte ska känna behovet av att ha alltför mycket uppsikt då det inte ska finnas konkurrens om maten för att undvika tjafs och dominansbråk.
  • Försvara – Ett ”behov” som bara finns när det behövs och hunden mår bäst om det inte behövs. Se till att den alltid får ha sin mat ifred från andra hundar/djur och att den aldrig behöver försvara den, det kan lätt bli en (o)vana.  Hundarna ska kunna äta mat tillsammans nära varandra utan att bråka (som en familj som äter) men de ska ha möjlighet att gå undan och äta ifred. Det är inte samma sak som att sätta      dem i olika rum för att undvika bråk. Har hunden problem med detta ska du inte se det som dess behov, utan försöka bli av med det (dock inte med symptomen – med orsaken!).
  • Prioritera – Detta tillfredställs lätt genom att lägga varierande mat i skålen. Det behöver inte vara      varierande foder (men kan vara det), det kan vara samma foder hela tiden, men med tillägg av andra saker i skålen/i menyn. Det man rekommenderar är 90% foder och 10% annat. Då ska det helst vara något neutralt (varken särskilt gott eller särskilt äckligt) t ex ett äppelskrutt och något helt oätligt t ex en sked. Om man ger varierande foder kan hunden få lite kött, ett ben och en morot och en träbit t ex. Då får hunden välja ”vad är godast, vad ska jag äta först och vad är inte gott alls?”. Kanske äter den benet först, köttet sedan och moroten sist (och lämnar träbiten).
  • Lämna – Detta beteende ses inte hos hundar om det inte finns någon den kan spara mat åt (vilket det oftast inte finns). Däremot finns det hundar som sparar mat om de inte känner sig hungriga. Min jourhund som levt i hägn i Rumänien de första två åren i sitt liv tyckte att nu levde han gott och när man då gav honom ett torkat ben så gömde/grävde han ner det till sämre tider, medan min labbe som alltid haft mat glufsar i sig allt hon kan. Det var kanske ett tecken på att jourhunden fick lite för mycket mat, eller precis lagom?
  • Bära – detta är svårt att tillfredställa på annat sätt än att de får mat i fast form som de kan bära bort en bit för att äta i fred eller helt enkelt genom andra bär-övningar som inte har med mat att göra – t ex apportering (kan även göras med vilt, vilket ger den känslan av att bära bytet som den jagat – till      flocken).
  • Kräkas – inte ett behov som behöver, eller ens på något sätt kan berikas. Kräks hunden så kräks den,      annars inte. Men det är såklart inget som man bör bestraffa.
  • Gömma/Gräva ner – oftast visar hunden att den har behov utav detta. Man kan låta den äta sin mat på ett ställe där man också tycker att det är okej om den skulle gå och gräva ner maten/gömma den. Vill man inte ha ett slemmigt ben under soffkuddarna kanske man borde mata hunden utomhus eller i ett rum utan känsliga saker. Du kan även berika det genom att se till att det finns någonstans hunden kan gömma, t ex lägga massa hundfiltar/kuddar/bråte i en hög som hunden kan krafsa runt och böka i. Se upp om du har flera hundar, för det är ganska troligt att hunden som gömde sin mat kommer att vakta det stället. Se antingen till att den andra hunden inte får gå dit, eller att ingen annan hund kommer åt stället – för      att undvika bråk.
  • Tillhörighet – ge hunden möjlighet att ta sin bit och gå iväg för att få äta den ifred. (se till att de andra hundarna lämnar den ifred). Det betyder mycket för vissa hundar att få äga saker.
  • Slita, gnaga, tugga, slicka, svälja – tugga, slicka och svälja får ju alla hundar göra. Gnaga och slita gör de enklast på ett ben. De kan även få gnaga på andra saker, t ex leksaker eller träbitar/pinnar. De kan få sitt slitbehov tillfredställt genom att få slita i leksaker och dra ut innehållet/slita av bitar. En tross som man petar in lite små godisbitar i (lättast om man ”vrider upp” dem lite, och vrider igen med godiset i flätan) är ett sätt.
  • Äta-Vila – Detta går sällan att tillfredställa i människans samhälle. I stället utfodrar vi dem oftare men      i mindre portioner.  Men det är viktigt att ha i åtanke att låta hunden vila på maten, dels för att det är      bekvämast för den och dels för att den kan få magomvridning annars. Minst 1 timme ska den vila efter en måltid. Man bör ha i åtanke att hunden är gjord för att vila efter maten och är som lugnast då. Därför är det t ex lämpligast att lämna hunden ensam (när du åker till jobbet) efter att den har motionerat (jagat) och sedan ätit för efter det är det naturligt för den att sova.
  • Småäta – Det är ungefär såhär de lever hos oss. Trivs hunden bättre med flera små mål så kan du hellre ge det än ett/två stora.
  • Kosten – detta kan man tillfredställa. Genom att ge en varierad kost baserad på råa färska animaliska produkter. BARF är det ultimata, men färskfoder är ett bra alternativ.
  • Variation – tillfredställ detta behov genom att ge hunden en så varierad kost som möjligt, på olika tider, på olika platser. Den behöver inte heller få samma mängd mat varje dag eller vid varje portion, inte heller samma kcal-mängd eller samma näringssammansättning. Optimalt är att fördela hundens näringbehov på 1-2 veckor.
  • Fira – detta kan du berika endast genom att tillåta det, men du kan även delta i ceremonin för att förstärka flock-bandet. Ännu mer logiskt blir det för hunden om ni äter samtidigt (även du).

Aktiviteter som tillfredställer flera av dessa behov:

1. Gömma maten. Antingen i flera delar, ute eller inne, högt eller lågt

2. Svåråtkomlig mat. I förpackning, i leksak, i ett isblock/nedfryst, under något, bakom något, nergrävd, måste klura ut hur den ska ta sig till maten (typ hinder i vägen)

3. Naturlig föda. Den kost de skulle ätit i naturen, varierad mat, varierad form, varierad tidpunkt, varierad plats

Nästa del - Revir!

Av vagentillharmoni - 3 september 2012 15:47

Jag vill bara börja med att säga att denna behovsanalys och berikning utgår från att hundar härstammar från vargen och har många av deras ursprungliga behov och instinkter kvar. Jag vet att hundarna inte ÄR SOM vargarna (de är tamare, mildare och avlade för att tycka om människor och leva med oss osv), men anser att de har praktiskt taget samma behov fortfarande. Om du inte håller med om denna filosofi så håller du troligen inte med om resten.

Kom ihåg: Det är inte säkert att DIN hund har alla dessa behov, eller att de är högmotiverade, så bli inte rädd ;)

Jakt - Hundens jaktbehov

  • Kommunikation & Samarbete - flocken samlas inför jakten som initieras av ledaren. De samarbetar under hela jakten för det gemensamma målet.
  • Nosarbete - nosa, söka, spåra, undersöka. De använder nosen för att leta och lokalisera byten, stora som små.
  • Spaning - hålla uppsikt. De använder synen för att spana efter rörelser och när bytet flyr använder de      synen för att lokalisera bytet. Är det en flock med bytesdjur spanar de ut den svagaste, det lättaste bytet och siktar på den. De är även uppmärksamma på signaler från de andra i sin flock.
  • Infångande – försöka överlista bytet, försöka skada bytet utan att skada sig själv, fånga bytet, samarbeta med flocken och vara lyhörd för deras signaler
  • Dödande - hugga, slita, riva, hålla fast.
  • Rörelse - alla sorters rörelse ingår: gå, trava, galoppera, smyga, hoppa, klättra, kanske krypa. Men      gemensamt är att alla är i fokuserad form – de har ett jobb, en uppgift och är 100% fokuserade på ovh motiverade för det.
  • Grävande – en sorts jakt är grävande efter underjordiska byten t ex sorkar.
  • Varje dag - De ger sig ut på jakt varje dag, förutom om de ätit väldigt mycket dagen innan och behöver vila på maten.
  • Arbeta för maten - Det är inpräntat i hundens DNA att arbeta för sin mat, den förväntar sig aldrig att få det gratis och det vill den inte heller.
  • Rasspecifika jaktbehov – Vissa raser är speciellt avlade för att jaga på specifika sätt. Exempel är att      ställa vilt, skälla på vilt, duck-tolling, boskapsvallning i olika former (nafsa, skälla, stirra osv), få ut djur ur gryt, skrämma upp fåglar, apportera döda djur, spåra fram djur, och i vissa länder även avliva djur.

       

Jakt - berikning av behoven

Alla hundar behöver jaktberikning. Det gäller bara att räkna ut vilken typ av berikning som passar din ras och den individuella hunden.

  • Kommunikation & Samarbete – tillfredställ detta genom att samarbeta i olika övningar genom kommunikation.
  • Nosarbete – allt som involverar att hunden använder nosen för att hjälpa den med en uppgift. Exempel är uppletande, kan vara vad som helst, ett föremål, mat eller en speciell lukt som man lärt hunden att söka. Spår och sök är även nosarbete. En enkel sak som alla kan göra utan tidigare träning är att hunden får söka mat, vilket alla naturligt vill hitta. Man kan även leka kurragömma så att hunden får söka familjen (göm dig väl så att den inte kan se dig – den ska nosa efter dig!). Detta är de flesta motiverade till utan träning.  De flesta hundar klarar även att gå spår efter mat eller en i sin flock. Man drar en matbit i ett spår som hunden ska följa och i slutet är maten. Man går en bit rakt in i skogen medan någon håller din hund, sedan får den andra personen gå med hunden medan den spårar upp dig och får beröm när den hittar dig. Det finns såklart olika varianter på detta! Använd fantasin!
  • Spaning – Detta tillfredställs när hunden får använda synen för att lokalisera ett byte. Det gör den när den jagar något, t ex en boll. Man kan även be hunden stanna, kasta föremålet och sedan be den ta den. På så sätt fick hunden lokalisera ”bytet” med ögonen och när den sedan hämtar föremålet så använder den ögonen, för den minns var den hamnade.
  • Infångande – detta kan man tillfredställa med den klassiska övningen ”kasta boll” t ex. Det handlar om att ett föremål ska röra på sig (fly) och hunden ska fånga det. Eftersom det bör vara ett ”jobb” (som jakten är i naturen) så rekommenderar jag att man gör en seriös aktivitet av det och inte en sorts svamlig lek. Man kan träna apport. Detta kräver koncentration, fokus och samarbete, vilket en riktig jakt skulle ha gjort.
  • Dödande – detta tillfredställs med pipleksaker som går sönder (så den dör) samt boomerball/pilatespoll/fotboll/annat liknande. Vissa hundar dödar sina leksaker genom att skaka dem och  riva dem i bitar (låt dem göra det).
  • Rörelse – tillfredställ detta behov genom att låta hunden röra på sig! Kom ihåg att det ska vara      fokuserad, målinriktad rörelse. Hunden är ute och rör på sig för att den har en uppgift, inte för att springa runt, ”läsa tidningen” osv. Det är en viktig ”läxa” som hunden bör lära sig, helst från början. Det finns      fokuserad rörelse där man måste vara mentalt närvarande och koncentrera sig, och så finns det mer uppsluppen rörelse, ex när de kollar reviret, leker och bara strosar runt. Exempel: springa bredvid cykel, jogga, promenader men också jaktrelaterade aktiviteter som viltspår/spår, praktisk jakt, uppletande av föremål, kasta frisbee osv. All rörelse med en uppgift alltså! Låt fantasin flöda! Det man kan tänka på är att variera det så att hunden får skritta, trava, galoppera på varierande underlag i varierande miljöer vilket är vad den skulle gjort i naturen – men främst håller de till på mjuka underlag som blåbärsris, gräs och mossa. Det är inte optimalt att alltid röra sig på hårda underlag, eller åt andra hållet – alltid i väldigt mjuka t ex sand. Rörelsen ska förutom fokuserad vara så fri som möjligt. I naturen finns inga koppel, täcken osv. (använd det om det är nödvändigt för just den hunden såklart). Hunden ska även kunna kommunicera till dig om den tycker det är för tungt, tråkigt eller svårt, och då bör du såklart lyssna. Polarhundarna har ofta stora behov av att trava, vinthundar av att galoppera, vallhundar av att smyga. Ge möjlighet för hunden att balansera på liggande träd, hoppa upp på bänkar och stenar. Agility är även en bra berikning till rörelsebehovet. OBS ska du fysträna hunden är det viktigt att göra det rätt så den inte överanstränger sig, ta hjälp av böcker eller en professionell.
  • Grävande – man kan ha ett särskilt ställe på tomten där hunden tillåts att gräva, om den inte får gräva      fritt, såklart. Ett annat sätt är att gå ut i naturen och låta/uppmuntra hunden att gräva där. Man kan gömma saker under marken eller i hålor, mat eller leksaker. Det kan bli en sorts jaktlek, som apport fast med nedgrävt föremål eller så kan den markera när den grävt fram föremålet – använd fantasin!
  • Varje dag – se till att ge hunden utlopp för sitt behov för daglig jakt i någon form (och det finns många      former så det behöver inte bli enformigt)
  • Arbeta för maten – tillfredställ detta behov genom att se till att hunden får ha ett arbete, ett ”jobb” så att den känner att den har förtjänat maten.Ett arbete kan vara alla möjliga saker, det bästa är om man väljer ett jobb åt sin hund som den tycker om att göra. Ett jobb får hunden att känna sig behövd och viktig, och som att den arbetar för sin egen och flockens välmående. Exempel på jobb: träna en speciell sport, tjänstehund, bära klövjeväska, utföra olika uppgifter t ex tricks, gå långa promenader (hunden tror att promenaderna har ett speciellt syfte). Det som känns meningsfullt för hunden, är det. Den ska arbeta först, få sin mat efteråt.
  • Kom ihåg – att variera berikningen men samtidigt se efter hundens individuella behov. I teorin vore det      såklart bäst att ha en varierande berikning t ex blodspår ena dagen, apportering andra dagen, gräva i skogen tredje dagen och springa bredvid cykeln fjärde. Men om din hund tydligt visar att han inte uppskattar någon annan jaktaktivitet än cykling och kasta frisbee – håll dig till det. Tycker inte hunden att den blir berikad så blir den inte det och tvärt om. Du behöver inte tänka ”ja men, om vi bara kastar frisbee och cyklar så blir den ju inte berikad inom nosarbete, grävande och dödande!” Det är hunden som avgör. Den känner sig berikad och får utlopp för sitt jaktbehov av att kasta frisbee med dig, däremot är den inte alls intresserad av blodspår. Dess behov av jagande och infångande är antingen mer      högmotiverat än dess behov av att spåra/leta, eller så får den utlopp för sitt nos-behov när den letar maten du gömt eller ”läser tidningen”. Har du en hund som är intresserad av allt och som kanske är ganska krävande så kan du variera berikningen mycket mer eller hitta en aktivitet som tillfredställer alla dess behov.
  • Rasspecifika jaktbehov – läs på om din ras specifika jaktsätt och om hur du kan berika detta.

Aktiviteter som tillfredställer flera av dessa behov:

  1. Riktig jakt
  2. Uppletande/Apportering av föremål
  3. Viltspår/spår/sök
  4. Dragträning
  5. Jaktsimulatorer (som hundkapp och lure-coursing)
  6. Vallning
  7. Agillity
  8. Flyball och mycket mera!

(om du bryter ner en aktivitet i de olika delarna den innehåller så kan du räkna ut hur hunden bli berikad av varje aktivitet) Exempel: Viltspår: nosarbete, samarbete, rörelse, infångande, (föda).

 
Nästa del: Föda!

Av vagentillharmoni - 3 september 2012 15:33

Berikning är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och är någonting som jag kommit i kontakt med genom min utbildning till fysioterapeut. Berikning utger en stor del i hur jag vill jobba med hundar, speciellt de som har problem.


Först kommer ett inlägg om Berikning i allmänhet, därefter bekrivs de olika behoven separat. En gladare hund garanterad!


Behov och Berikning
Begreppet berikning bygger på kunskapen om djurs behov av att få utlopp för sina medfödda beteenden. Man tar stor hänsyn till artspecifika beteenden men också till ras- och individskillnader. Då hunden idag inte behöver jaga sin mat, överlista sina bytesdjur eller balansera sig fram genom svår terräng etc, behöver vi med olika medel skapa miljöer och situationer som berikar dess liv och ger mental stimulans. Vi kan på både lättare och mer avancerade sätt berika hundens vardag. Vi kan göra enkla förändringar i hemmiljön, både inomhus (t ex att låta hunden fundera ut hur man får fram godis under ett kastrullock) och med lösningar på balkongen (t ex godissök) eller i trädgården (t ex frysa in märgben i hink och låta hunden arbeta fram dem), men också under promenaden i närområdet eller under långvandringen (t ex att låta hunden balansera på stockar och sten). Ämnet är stort och lösningarna många.


I begreppet berikning ryms oändligt mycket. Det handlar om att skapa en harmoni i hundens liv där dess medfödda egenskaper inte bara tas till vara, utan tillfredsställs så att den enskilda individen inte bygger upp frustration och stress. Att erbjuda sin hund berikning är oftast lättare än att aktivera den. Aktivering kräver nästan alltid att en människa är inblandad, tex. Lydnadsträning eller shaping. Berikning är snarare att erbjuda hunden möjlighet att utföra ett högmotiverat beteende. Att låta den välja att utföra det, utan att uppmuntra den. Det är viktigt att det är ett naturligt beteende som får utlopp på ett naturlikt sätt, och att hunden har möjlighet att påverka sin situation.


Berikning behövs inom dessa områden (dessa kommer jag gå igenom):

  • Jakt
  • Föda
  • Revir
  • Vila
  • Socialt samspel
  • Individen
  • Miljö

Utmaningen ligger dock inte i att identifiera dessa självklara behov utan i att anpassa dem efter just din hund. Fundera på dessa frågor när du vill börja berika din hund:

  1. Vilka är de naturliga beteendena och behoven?
  2. Vilka speciella behov har just min ras eller raser?
  3. Vilken berikning passar just min hunds personlighet, ålder och kön?
  4. Vilka får de inte utlopp för?
  5. Hur ska vi ersätta dessa?

Tänk på att det kan vara viktigt för hunden att ha tillgång till en berikning, även om den inte används. Man vill ha det man inte får…
 

Vilda blir lerbads-berikad ;)

Varför är det så viktigt?
Får hunden inte möjlighet att utföra dessa medfödda beteenden så kan de komma ut i ett för hundägaren icke önskat beteende. Tex oönskad jakt, överdrivet vaktande, olämpligt tuggande. Hindras hunden även från dessa olovliga beteenden så kommer hunden snart må mycket dåligt. Vilket i sin tur kan visa sig i olika former. Om det går riktigt långt går det över i stereotypier. Den biter sig på tassar eller annan kroppsdel. Den kan börja vanka, jaga osynliga flugor, jagas svans, kliande, ridning, filtsugning m.m Dessa i sin tur leder ofta till fysiska problem så som t.ex hälta av sönderslickad tass, muskelsträckningar och sned-/överbelastningar när hunden jagar skuggor etc. Dessutom är en hund som mår så dåligt att den börjar med stereotyper naturligtvis väldigt stressad och spänd vilket som vi alla vet sätter sina spår i fysiken.


Stereotypa beteenden
Har aldrig observerats på vilt levande djur utan förekommer endast hos djur i fångenskap. Stereotypa beteendet kan kategoriseras i två huvudformer; den ena visas i form av helkroppsrörelser, som t.ex att vagga kroppen fram och tillbaka, cirkelrörelser eller s.k ”pacing”, att gå av och an. Den andra formen visar sig som finare motoriskt mönster, som päls och fjäderplockning samt oralt koncentrerat så som sug-, slick- och tungrullnings beteenden på t.ex inredning eller egna kroppsdelar. Den ena processen så kallad ”frustrationsframkallad stereotypi” framkommer från ett djurs interna behov. När ett högt motiverat naturligt beteende hindras av den externa miljön framkallas frustration. Stereotypi anses på vissa håll vara delvis styrt av hormoner och ge en lugnande inverkan som hjälper djuret att klara av de psykiska påfrestningarna som pågår eller som djuret tidigare varit utsatt för. Att använda stereotypin som ett sätt att klara av ogynnsamma miljöer kan ge bättre välfärd än de som inte utför stereotypi under samma förhållanden. Det har också visat sig att om man aktivt hindrar ett djur från att utföra sitt stereotypa beteendemönster, kan det bidra till att graden av stresshormoner hos djuret ökar. Samtliga stereotypa beteenden signalerar att något inte står rätt till. Ju svårare du har att bryta ett beteende, desto större är problemet och desto mer frustrerad är din hund.


För vilka hundar behövs berikning?
Precis alla hundar oavsett blandras eller renras behöver berikning. Man måste ta hänsyn till vilken ras och individ man har när man väljer vilken/vilka berikningar som ens hund behöver för att må bra. Unga som gamla hundar behöver berikning. Bara för att ens hund är gammal får man inte glömma bort deras behov. Man kan berika hunden på två olika sätt. Antingen gör man det via ägaren eller så gör man det via miljön. Först väljer man vilken typ av berikning som den egna hunden är i behov av. Detta beror på ras, personlighet och ålder. Har man en hund som redan visar "problembeteenden" kan man utgå från dem när man väljer berikning. En hund som överdrivet vaktar hemmet behöver revirberikning. En hund som ständigt drar iväg på olovlig jakt är i behov av jaktberikning. Hundarna mår bättre och istället för att endast aktivera sin hund i vad man själv vill hålla på med, så är berikningen ett sätt att låta hunden syssla med vad den vill hålla på med. Hunden får även lite egenkontroll och kan själv påverka sin omgivning. Det är en win-win situation. Med en nöjd hund minimerar man risken för problembeteenden och i slutändan ger det en nöjd ägare. Genom att berika sin hund får vi även en större förståelse för hundens beteende. De får utlopp för massa energi och berikning är inget man bestraffar (hunden kan ju inte göra fel) och på så sätt ökar vi hundens förtroende för oss.

 

Nelly 1999

Högmotiverade behov:
Det man bör tänka på är att, fastän alla behov är viktiga, så kommer inte hunden vara olycklig om inte alla tillfredställs. För det första har alla hundar olika behov, vissa fler andra färre, vissa starkare, vissa svagare. Sedan prioriteras dem olika. Bara för att du själv inte har allt du vill ha betyder det inte att du är olycklig? Det finns högmotiverade behov som verkligen måste tillfredställas och sedan finns det de behov som skulle göra livet bättre men utan dem skulle inte hunden bli olycklig. Du skulle bli gladare om du fick gourmémat serverad varje dag men du blir inte olycklig om du får laga egen husmanskost i stället. Du skulle bli gladare om du fick helkroppsmassage och spa-behandling varje vecka men du blir inte olycklig om du inte får det – så länge det inte är ett högmotiverat behov hos just dig!


Hur skulle din hunds prioriteringslista se ut? Känner du din hund kan du lista ut vilka behov som är högmotiverade och vilka som bara är grädden på moset. Har du inte möjlighet att tillfredställa alla hundens behov så fokusera på de som gör hunden mest nöjd och tillfreds. Samma saker är inte viktigt för alla hundar. För vissa hundar är det ett högmotiverat behov att få vara utomhus och väljer det framför närhet till flocken, medan det för en annan hund är mer motiverat att vara nära ägaren och då hellre ligger i soffan än utomhus ensam.  En hund är mer motiverad av att jaga än att vara med sin flock och för andra är det tvärtom. En hund är mer motiverad av att nosa, spåra och undersöka än att springa, medan en annan hund är mer motiverad av att springa och röra sig än av att undersöka.


Olika raser är avlade för att vara duktig på, och ha behov av olika saker. En labrador kanske hellre hittar saker att bära än springer efter ett rådjur. En blodhund kanske hellre följer ett spår i skogen än leker med de andra hundarna. En vakthund kanske hellre håller koll än att delta i aktiviteterna som de andra hundarna gör. Det är vad den har för behov och vad den känner att den är duktig på vilket man borde ta vara på. För en hund som känner sig bra på något och tycker det är roligt – som får uppmuntran för det – får väldigt bra självförtroende. En hund som däremot får skäll för något den älskar att göra – blir olycklig och tappar självförtroende och självkänsla.


Generellt verkar det som att de högst motiverade behoven för de flesta hundarna är samspel, jakt, nosarbete och egenkontroll. Som sagt, ett högmotiverat behov är viktigare att berika och ju mer renrasig hunden är desto högre är motivationen för den uppgift den avlats för att utföra.


Tips:

Om man inte kan tillfredställa behovet på det naturliga sättet (vilket såklart är bäst) så får man försöka tillfredställa det på andra, tillgjorda sätt. Man kan även dela upp de olika momenten och tillfredställa dem en och en, man behöver inte hitta en berikning som tillfredställer alla, så som det varit i naturen. Men många sorters berikningar berikar flera behov samtidigt, de gäller bara att fundera på det.


Tänk på att:
Variera berikningen och gör den mångsidig, för hunden valfri och tillräcklig. Det är inte meningen att berikningen ska leda till stress mellan individer, eller att den på något sätt ska kunna skada hunden.

Nästa inlägg: Jakt!

Tidigare månad - Senare månad
Ovido - Quiz & Flashcards